söndag 13 augusti 2017

En solig glänta eller mörk granskog

Sakta och ännu ganska osäkert växer manuset. Några kapitel är helt klara i nuvarande version, andra består än så länge av korta anteckningar som senare skall fyllas ut. Jag vet precis hur jag vill att romanen skall se ut i färdigt skick men vägen dit verkar ta mig på okända avvägar och lura in mig på små stigar jag inte känner till.

Vissa stigar leder fram till en glänta med en klar skogstjärn kantad med fuktigt starrgräs. Andra åter lämnar mig i en mörk och dyster svacka i en granskog där marken är torr och ofruktsam. Att välja rätt väg är i det här läget inte alltid helt rätt, för romanen behöver ju både ljus och mörker.

Solveig ska snart konfirmeras. Det är pingst 1943 och hon har några månader kvar av sitt liv. Jag vet också vad hon kommer att göra den sista lördagen hon lever. Nu ska orden hitta fram och forma dessa viktiga dagar och händelser i hennes liv.

Jag inväntar dessutom fortfarande svar från de flesta av de förlag som jag postat manuset till. Det känns som om jag befinner mig i blivande författares Limbo; ett evigt tillstånd av orolig väntan på beskedet om ett antagande.

Men hur det nu går med mitt förra manus så befinner jag mig numera i mitt nya. Efter en viss tid så är det som om jag lämnar texten jag arbetat tillsammans med under flera år och istället flyttar in i den nya texten. Som ett djur som stöter bort sin avkomma så den tvingas stå på egna ben.

Idag hoppas jag kunna färdigställa ett kapitel jag påbörjade igår, ett av sju mindre kapitel som tillsammans bildar en helhet och ger en familjs bild av sin gemensamma förlust.

Ty allt skall de förlora!

tisdag 1 augusti 2017

1-års jubileum!

Ett år idag sedan jag postade första inlägget på bloggen. Ett år som gått fort och bjudit på stora förändringar i mitt liv, funderingar kring mitt skrivande, drömmar om debuten och sömnlösa nätter.


Så mycket som hänt och ändå känns det som jag står stilla och trampar vatten.


Men när jag summerar året så har jag faktiskt hunnit med 48 inlägg, nästan 1 i veckan! Och ni som hittar hit blir fler och fler, rekordinlägget har haft över 1000 besökare. Jag har skrivit om mina 3 namnsdagar, den långa väntan på lektörsutlåtandet, det stora Tvivlet som då och då står bakom mig och viskar fula ord och jag har delat med mig av dagliga funderingar kopplade till skrivandet.


Och så har vi ju Solveig! Huvudpersonen i mitt pågående skrivprojekt; ett manus som i dagsläget hunnit växa till 20 sidor. En lång väg kvar med andra ord men jag vet att vi kommer att klara det, Solveig och jag.


Fast, svårt är det allt ibland. Som det här med berättelsens ton. Ett återkommande problem som jag flera gånger får tvinga mig att skriva mig igenom och fram till för annars skulle jag stanna efter kanske precis de där första 20 sidorna. I förrgår var jag på en konsert och lyssnade till Sophie Zelmani ackompanjerad av piano och stråkar och det var så vackert och gripande och jag funderade mycket över att hitta rätt toner när jag satt där. Att hitta fram till just den rätta tonen som ska hålla manuset igenom och inte kännas falsk eller överspelad.


Kanske har jag redan hittat fram till den rätta tonen. Kanske behöver jag bara lyssna till Solveig för att veta att jag inte spelar falskt. Kanske finns tonen i trädgården där påfåglarna går och Solveig plockar en bukett med gulmåra?


Jag fortsätter helt enkelt att lyssna!