Idag har jag skickat in min första ansökan till Sveriges författarfond. Har jag tur får jag ett arbetsstipendium, men med tanke på att jag är debutant och att ca 15-20% av ansökningarna beviljas så är jag milt uttryckt försiktigt optimistisk.
Hjärnan bryr sig dock inte om mitt dåliga självförtroende så igår kom den på flera bra uppslag inför kommande romaner. Det är så lustigt hur idéerna dyker upp när jag minst anar det och från håll som kan vara både väntade och oväntade. Igår satt jag i trädgården med alla våra tre katter i den sista kvällssolen och lät tankarna vandra. En liten fundering från tidigare under dagen utvecklade sig till en större idé som jag tror att en roman kan spinna sig större av. En idé som i sig själv är en hel berättelse med oändliga valmöjligheter för karaktärerna...
onsdag 28 augusti 2019
torsdag 22 augusti 2019
34 dagar till Bokmässan
I år är första gången som jag åker till Bokmässan i Göteborg med en egen roman som sällskap. Redan nu börjar förberedelserna och vill ni träffa mig när jag signerar i Thorén & Lindskogs monter eller när jag samtalar om November har trettioen dagar på Biblioteks- och berättarscenen tillsammans med Lotta Lundberg och min förläggare Jörn Lindskog så kommer tider och platser här:
Magnus Cadier på Bokmässan
In till skrivrummet tränger ljudet från landsvägens förbipasserande bilar. Traktorer dundrar förbi med tunga sädeslass och en ensam skördetröska tuggar sig fram ute på fältet. Ljud som hör min vardag till. Snart byts landets välbekanta liv mot Göteborgs spårvagnar, Vallgravens mörka vatten, Majornas backar och Bokmässans sorl.
Men dit är det än så länge 34 dagar kvar.
Magnus Cadier på Bokmässan
In till skrivrummet tränger ljudet från landsvägens förbipasserande bilar. Traktorer dundrar förbi med tunga sädeslass och en ensam skördetröska tuggar sig fram ute på fältet. Ljud som hör min vardag till. Snart byts landets välbekanta liv mot Göteborgs spårvagnar, Vallgravens mörka vatten, Majornas backar och Bokmässans sorl.
Men dit är det än så länge 34 dagar kvar.
tisdag 20 augusti 2019
2 författare på ICA i Borrby
De senaste dagarna har jag fått ett fint omdöme på Instagram, en bokning till ett författarsamtal i en bokhandel och ett tjusigt brev skrivet på skrivmaskin.
Jag blir lika glad, överraskad och förlägen varje gång någon talar om att de läst min roman och att de tycker om den. (Ingen har sagt att de inte tycker om den; av hänsyn till mina nerver eller för att de talar sanning vet jag inte.) Senast en mycket fin läsning av en nyfunnen skrivarvän ute i den virtuella världen, en värld som också visade sig vara högst ickevirtuell när ett brev väntade i brevlådan igår, skrivet på tunt japanskt papper och med ett helt underbart kursivt typsnitt på skrivmaskin. 3 sidor!
Brev.
Bara ordet är fyllt av förhoppningar, vänskap, hemligheter, delade tankar, drömmar och filosofiska reflektioner. Att skriva brev är att blicka inåt samtidigt som brevet kan sparas i en byrålåda för framtiden och där avslöja sina hemligheter. Att skriva på skrivmaskin innebär dessutom att varje ord måste formuleras i tanken innan fingret trycker ned tangenterna, ja varje mening och nästföljande måste noga planeras för att undvika meningar som målar in sig själva i hopplöst oläsliga hörn. Att sedan frankera sitt brev och dagen därpå lägga det på lådan och veta att någon man tycker om snart kommer hem och upptäcker detta brev i sin brevlåda. Det om något är en av livets höjdpunkter, kanske bara överträffad av att själv få ett brev.
Och igår blev jag inbjuden till en bokhandel igen, på mycket nära håll denna gång. Så ni som bor i närheten av Borrby håll ögonen öppna.
Och på tal om Borrby. Idag stod jag bakom en gigant inom litteraturvärlden, jag var bokstavligen två huvuden kortare än denna långbenta och kavajförsedda författare. I kön på Klockarboden i Borrby och jag hade sådan lust att knacka honom i ryggen och säga: jag är också en författare. Men jag lät bli.
Kanske nästa gång. Om inte han knackar mig i ryggen först...
Jag blir lika glad, överraskad och förlägen varje gång någon talar om att de läst min roman och att de tycker om den. (Ingen har sagt att de inte tycker om den; av hänsyn till mina nerver eller för att de talar sanning vet jag inte.) Senast en mycket fin läsning av en nyfunnen skrivarvän ute i den virtuella världen, en värld som också visade sig vara högst ickevirtuell när ett brev väntade i brevlådan igår, skrivet på tunt japanskt papper och med ett helt underbart kursivt typsnitt på skrivmaskin. 3 sidor!
Brev.
Bara ordet är fyllt av förhoppningar, vänskap, hemligheter, delade tankar, drömmar och filosofiska reflektioner. Att skriva brev är att blicka inåt samtidigt som brevet kan sparas i en byrålåda för framtiden och där avslöja sina hemligheter. Att skriva på skrivmaskin innebär dessutom att varje ord måste formuleras i tanken innan fingret trycker ned tangenterna, ja varje mening och nästföljande måste noga planeras för att undvika meningar som målar in sig själva i hopplöst oläsliga hörn. Att sedan frankera sitt brev och dagen därpå lägga det på lådan och veta att någon man tycker om snart kommer hem och upptäcker detta brev i sin brevlåda. Det om något är en av livets höjdpunkter, kanske bara överträffad av att själv få ett brev.
Och igår blev jag inbjuden till en bokhandel igen, på mycket nära håll denna gång. Så ni som bor i närheten av Borrby håll ögonen öppna.
Och på tal om Borrby. Idag stod jag bakom en gigant inom litteraturvärlden, jag var bokstavligen två huvuden kortare än denna långbenta och kavajförsedda författare. I kön på Klockarboden i Borrby och jag hade sådan lust att knacka honom i ryggen och säga: jag är också en författare. Men jag lät bli.
Kanske nästa gång. Om inte han knackar mig i ryggen först...
söndag 11 augusti 2019
Stillastående storm
Ute blåser det rejält, kanske inte stormbyar, men tillräckligt för att trädens risslande ständigt påminner mig om dess rörelse. Varje litet löv kastas hit och dit av vinden, varje gren böjer sig knakande från sida till sida, stammen står stadigt men får spjärna emot med sina rötter. Det blåser så taket visslar, men i mitt huvud är det stiltje.
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag vill inget hellre än att skriva och ändå blir det ingenting. Jag satte brevpapper i skrivmaskinen i eftermiddags och skrev i alla fall ett brev. Jag har svarat på några mail och nu sitter jag här med bloggen och försöker nästan krampaktigt att få några ord ur mig som inte ska kännas krystade.
Samtidigt som orden tycks ha fastnat någonstans så lever fantasin en frodig och högst inspirerande tillvaro på egen hand. Bara jag ser ut genom skrivrummets fönster klickar någonting inne i den där kroppsdelen som verkar besitta skrivandets konst och fantasin börjar röra på sig. Just nu är det en skördetröska som långsamt tar sig fram genom veteåkerns gulnade fält i ett stort dammoln som triggar igång barndomens minnesbilder. Saft i diskad sirapsflaska. Kvällen som blir alltmer kylig och fuktig när solen försvinner bakom skogens mörka trädtoppar. Det kliande dammet. Oljudet från tröskans motor och de vinande remmarna. Sädeskornen kärva och lite vassa i handflatan.
Och när jag lyfter blicken ut genom fönstret och ser skördetröskan försvinna i ett moln av damm inser jag att vinden mojnat. Måtte nu rörelsen flytta in i mitt inre och röra om bland mina ord så de börjar hitta ut igen.
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag vill inget hellre än att skriva och ändå blir det ingenting. Jag satte brevpapper i skrivmaskinen i eftermiddags och skrev i alla fall ett brev. Jag har svarat på några mail och nu sitter jag här med bloggen och försöker nästan krampaktigt att få några ord ur mig som inte ska kännas krystade.
Samtidigt som orden tycks ha fastnat någonstans så lever fantasin en frodig och högst inspirerande tillvaro på egen hand. Bara jag ser ut genom skrivrummets fönster klickar någonting inne i den där kroppsdelen som verkar besitta skrivandets konst och fantasin börjar röra på sig. Just nu är det en skördetröska som långsamt tar sig fram genom veteåkerns gulnade fält i ett stort dammoln som triggar igång barndomens minnesbilder. Saft i diskad sirapsflaska. Kvällen som blir alltmer kylig och fuktig när solen försvinner bakom skogens mörka trädtoppar. Det kliande dammet. Oljudet från tröskans motor och de vinande remmarna. Sädeskornen kärva och lite vassa i handflatan.
Och när jag lyfter blicken ut genom fönstret och ser skördetröskan försvinna i ett moln av damm inser jag att vinden mojnat. Måtte nu rörelsen flytta in i mitt inre och röra om bland mina ord så de börjar hitta ut igen.
onsdag 7 augusti 2019
50 dagar till Bokmässan
Så börjar någon slags nedräkning inför årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Många gånger har jag besökt denna underbara plats men det blir första gången som publicerad författare. Så mycket längtan, drömmar, avundsjuka (jo då) och frustration jag burit omkring på mässans golv mellan förlagsmontrar och scener genom åren. Äntligen är det min och Daniels tur att uppleva mässan från andra sidan!
Jag har en programpunkt på biblioteks och berättarscenen på lördagen och kommer att finnas på plats alla mässans fyra dagar för signering och pratstunder. Och på måndagen efter mässan har jag mitt allra första författarframträdande på ett bibliotek, men dit är det ju faktiskt 54 dagar om jag räknar rätt.
I fredags gjorde jag mitt första framträdande i en bokhandel. Inför en fullsatt Gamla stans bokhandel i Stockholm samtalade jag med Casia Bromberg om min roman November har trettioen dagar. Jag delade stunden med Fredrik Apollo Asplund och Yolanda Aurora Ramirez Bohm och vi tre bildade en Stolt författarsalong.
Idag fick jag också en idé till nästnästa roman. Ett litet korn som kan växa till något större och bilda bakgrunden till historien. Mer än så vill jag inte berätta, men jag tror en cykel kommer att ha en viktig roll. Eller en spårvagn... Och ett plåster.
Regnet har dragit förbi och skrivrummet är tyst. Det är något med regn mot ett plåttak som får mig att söka efter barndom och det förflutna. Smaken av regn. Doften av regn mot sommarvarm asfalt. Regnvåta kläder som klibbar mot kroppen. En regnbåge över skogen på andra sidan åkerfälten. En friskhet i sommarvärmen. En fristad.
En fristad för själen.
Jag har en programpunkt på biblioteks och berättarscenen på lördagen och kommer att finnas på plats alla mässans fyra dagar för signering och pratstunder. Och på måndagen efter mässan har jag mitt allra första författarframträdande på ett bibliotek, men dit är det ju faktiskt 54 dagar om jag räknar rätt.
I fredags gjorde jag mitt första framträdande i en bokhandel. Inför en fullsatt Gamla stans bokhandel i Stockholm samtalade jag med Casia Bromberg om min roman November har trettioen dagar. Jag delade stunden med Fredrik Apollo Asplund och Yolanda Aurora Ramirez Bohm och vi tre bildade en Stolt författarsalong.
Idag fick jag också en idé till nästnästa roman. Ett litet korn som kan växa till något större och bilda bakgrunden till historien. Mer än så vill jag inte berätta, men jag tror en cykel kommer att ha en viktig roll. Eller en spårvagn... Och ett plåster.
Regnet har dragit förbi och skrivrummet är tyst. Det är något med regn mot ett plåttak som får mig att söka efter barndom och det förflutna. Smaken av regn. Doften av regn mot sommarvarm asfalt. Regnvåta kläder som klibbar mot kroppen. En regnbåge över skogen på andra sidan åkerfälten. En friskhet i sommarvärmen. En fristad.
En fristad för själen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)