Idag låter jag bilderna tala och lämnar mina ord därhän. Två dagar på Värmlands bokfestival är till ända och nu pustar jag ut innan hemfärden i morgon. Karlstad vill jag besöka igen! Mikael Cadier har tagit de fina bilderna:
lördag 20 november 2021
fredag 19 november 2021
Värmlands bokfestival
Idag besökte jag Värmlands bokfestival i Karlstad och pratade om min nya roman. Mycket folk och fötterna är trötta, ja huvudet också. Nu pustar jag ut innan det är dags för dag nummer två i morgon. Jag har ett scenframträdande till där jag och Solveig ska försöka berätta om hur romanen kom till, hur vi skrev den och hur det känns nu när romanen är färdig.
Samtidigt skriver jag på nya romanen, och efter en ganska lång tid har jag äntligen hittat fram till rätt berättarröst. Nästan, får jag väl säga, för det saknas något fortfarande, men det ska nog jag och Klara reda ut tillsammans!
fredag 5 november 2021
Solveig i Jordanien
torsdag 4 november 2021
Novemberregn
Österlen är inte bara gula rapsfält, vita sandstränder och surdegsbagerier. Det är det väl inte någon annanstans heller, men sedan flytten hit för 20 år sedan så slås jag varje år av skillnaden mellan sommarhalvår och vinterhalvår. Nu infinner sig lugnet, trafiken glesnar, åkerfälten plöjs och vägverkets reflexpinnar sätts upp. Men redan nu gror och grönskar nästa års raps, jag går redan och räknar hur många gula fält vi får omkring oss till våren.
Våren. Då hoppas jag vara klar med första utkastet till nya romanen. Solveig har mött världen och har redan rest längre bort än vad jag förmodligen någonsin kommer att göra. Kanada. Klippstaden Petra i Jordanien. I verkligheten reste hon aldrig utanför Sveriges gränser, men i litteraturen kan man som bekant resa hur långt bort man vill.
Nåväl, till våren hoppas jag alltså vara klar med ett första utkast till romanen om Klara. Eller om hon heter Clara, vi är inte helt överens på den punkten ännu. Arbetet går inte särskilt fort och jag tvivlar, tvekar och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Men vi ska nå fram, det har jag bestämt. En berättelse som jag började på för snart tio år sedan men lagt undan utan att kunna glömma den. Inte kunnat glömma Klara/Clara (nu får hon bestämma sig snart hur hon stavar sitt namn, eller hur?) och den historia hon vill berätta för mig.
En regnig novemberkväll som denna hör jag hennes röst viska till mig, viskningar mellan vindbyarna som trycker sig mot skrivrummets takkupa. Långt bort från hettan i Jordanien, dit Klara/Clara kanske också reser en dag i framtiden...
Fotot av "Allt skall du förlora" är taget av Micael von Wowern i Petra, Jordanien.