Två septemberdagar

En helt vanlig måndag och tisdag, och samtidigt två dagar att minnas lite extra.

Måndagar är min skrivdag, och igår skickade jag mitt manus till redaktören för genomläsning nummer 2. Inte helt utan fjärilar i magen. Ett mail till Sveriges författarförbund, ett inlägg på instagram och ett brev till mormor på en något trilskande skrivmaskin innan jag tog kväll och nattade mina höns.

Idag skickade jag in en stipendieansökan, sålde en bok, åt fantastisk lunch på Rikstolvans krog i Järrestad (Tiramisun gav mig paltkoma men det var den värd!), deltog i zoommöte på Författarcentrum Syd och insåg att jag nog inte ska öppna en webshop i alla fall, och som finfin avslutning på dagen hittade jag Författaren i brevlådan, en tidskrift för författare och översättare.

Två septemberdagar att minnas.

Nu äter en av kattterna, Isak, tonfisk på benporslin uppe hos mig i skrivrummet. Vi funderar över Clara och hennes liv och drömmar. Det är spännande att befinna sig mellan två starka människor; Solveig och Clara som inte känner varandra, men som faktiskt skulle gjort det om inte olyckan varit framme. Nu får de leva i varsin roman istället. Om de inte träffas förstås... I en roman kan ju vad som helst hända!

Och så har sommaren flytt

Min tid här på bloggen har tyvärr varit alldeles frånvarande. Men jag har inte varit sysslolös vill jag bara berätta. Jag sitter just och för in de sista ändringarna i manuset innan det ska in till min redaktör. Jag började arbetet i juli och är alltså färdig nu, med första omgången vill säga.

Jag försöker att läsa mitt eget manus med nya ögon, men ack så svårt det är. Kloka synpunkter från redaktören har ändå gjort att jag ser annorlunda på texten nu än innan. Jag tror jag har berättat för er att jag skriver om en person som funnits i verkligheten, och det kan skapa problem för mig som författare. Jag vill så gärna berätta om allt jag vet; alla detaljer, alla namn, platser och händelser som Solveig går igenom. Men det är inte alltid en berättelse blir bäst på det viset. Jag har visserligen redan fått fantisera en hel del kring sanningen för att texten skall bli en roman och inte några papper till framtida släktforskare, men jag har insett att jag behöver skala av många detaljer och händelser som inte tillför historien något.

Så det är just det jag har ägnat sommaren och inledningen av hösten till. Jag har strukit släktingar som inte tillför historien något mer än sitt namn. Jag har tonat ner vissa mystiska föraningar. Jag har torkat upp dimma, svept bort mörka moln och låtit pelargonerna vara tysta. Allt behöver inte sägas i en roman, även om den är inspirerad av en verklig person av kött och blod. Jag har helt enkelt förstått att jag skriver just en ROMAN, och i en roman lyder jag som författare under andra regler än om jag skriver en biografi.

Vi får se om jag lyckats för snart är jag färdig med första genomskrivningen och jag får invänta nya synpunkter från redaktören.