Alldeles nyss fick jag bilder på min nya roman, den är tryckt och redo att skickas ut till bokhandlare och bibliotek. Sommaren har passerat och hösten är med ens här. Nästa vecka åker jag upp till Göteborg för den första av två releasefester, den andra är hemma i Skåne. Och jag funderar över vad jag egentligen känner.
Igår blev jag intervjuad och fotograferad. Svarade på frågor om skrivandet. Letade efter formuleringar som enkelt kunde förklara varför jag skriver. Tror inte att jag lyckades. Vissa saker låter sig inte fångas.
Nu är kvällen stilla och horisonten långt bort. Katterna smyger i sitt kungarike bland mognande äpplen och nedfallna plommon. Svalorna flyger ännu högt och kvällsdiset drar sig sakta in över trädgården. Och allt jag kan tänka på är Solveig. Snart föds hon i min roman. Föds, lever, drömmer, dör.
Och jag längtar efter henne.
