torsdag 4 november 2021

Novemberregn

Österlen är inte bara gula rapsfält, vita sandstränder och surdegsbagerier. Det är det väl inte någon annanstans heller, men sedan flytten hit för 20 år sedan så slås jag varje år av skillnaden mellan sommarhalvår och vinterhalvår. Nu infinner sig lugnet, trafiken glesnar, åkerfälten plöjs och vägverkets reflexpinnar sätts upp. Men redan nu gror och grönskar nästa års raps, jag går redan och räknar hur många gula fält vi får omkring oss till våren.

Våren. Då hoppas jag vara klar med första utkastet till nya romanen. Solveig har mött världen och har redan rest längre bort än vad jag förmodligen någonsin kommer att göra. Kanada. Klippstaden Petra i Jordanien. I verkligheten reste hon aldrig utanför Sveriges gränser, men i litteraturen kan man som bekant resa hur långt bort man vill.

Nåväl, till våren hoppas jag alltså vara klar med ett första utkast till romanen om Klara. Eller om hon heter Clara, vi är inte helt överens på den punkten ännu. Arbetet går inte särskilt fort och jag tvivlar, tvekar och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Men vi ska nå fram, det har jag bestämt. En berättelse som jag började på för snart tio år sedan men lagt undan utan att kunna glömma den. Inte kunnat glömma Klara/Clara (nu får hon bestämma sig snart hur hon stavar sitt namn, eller hur?) och den historia hon vill berätta för mig.

En regnig novemberkväll som denna hör jag hennes röst viska till mig, viskningar mellan vindbyarna som trycker sig mot skrivrummets takkupa. Långt bort från hettan i Jordanien, dit Klara/Clara kanske också reser en dag i framtiden...


Fotot av "Allt skall du förlora" är taget av Micael von Wowern i Petra, Jordanien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar