I förrgår kom den så. "Vårens böcker" från SvB där mitt debutantporträtt finns med och mitt bokförlag Thorén och Lindskogs annons där min debutroman "November har trettioen dagar" samsas med Eva F Dahlgren och islänningen Einar Kárason, inget dåligt sällskap.
Idag är det den andra advent, min mormor har namnsdag och lutfisken borde varit blötlagd. Men jag går mest och funderar över Daniel och Nicholas; vad gör de idag? I romanen lämnar vi dem när november är slut och även om tiden på sätt och viss sätts ur spel i sista kapitlet så fortsätter dagarna att vecklas ut framför oss, romankaraktär eller bibliotekarie i Skurup spelar inte någon roll. Jag har bakat de sista pepparkakorna, tagit en tupplur på kökssoffan och då och då bläddrat fram mina sidor i "Vårens böcker" och längtat efter april när jag äntligen kommer att stå där med boken i mina händer. Men vad gör Daniel idag?
Egentligen vet jag det, det räcker med att blunda så ser jag honom framför mig i hans lilla lägenhet i staden han snart skall lämna. Jag ser föremål som inte längre betyder något för honom. Ser kläderna slängda över den obäddade sängen. Den halvöppna dörren in till badrummet där belysningen är tänd och sänder en strimma ljus ut över hallens mörka korkmatta. Daniel själv står framför köksfönstret och tittar ut över den lilla parkremsan mellan genomfartsleden och järnvägsspåren. Tittar ut i adventsskymningen och försöker se himlens stjärnor som ändå måste finnas där bortom stadens ljus och bakom molnskyarna.
Och visst finns de där, stjärnorna, det är bara Daniel som ska hitta dem först.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar