Och så har sommaren flytt

Min tid här på bloggen har tyvärr varit alldeles frånvarande. Men jag har inte varit sysslolös vill jag bara berätta. Jag sitter just och för in de sista ändringarna i manuset innan det ska in till min redaktör. Jag började arbetet i juli och är alltså färdig nu, med första omgången vill säga.

Jag försöker att läsa mitt eget manus med nya ögon, men ack så svårt det är. Kloka synpunkter från redaktören har ändå gjort att jag ser annorlunda på texten nu än innan. Jag tror jag har berättat för er att jag skriver om en person som funnits i verkligheten, och det kan skapa problem för mig som författare. Jag vill så gärna berätta om allt jag vet; alla detaljer, alla namn, platser och händelser som Solveig går igenom. Men det är inte alltid en berättelse blir bäst på det viset. Jag har visserligen redan fått fantisera en hel del kring sanningen för att texten skall bli en roman och inte några papper till framtida släktforskare, men jag har insett att jag behöver skala av många detaljer och händelser som inte tillför historien något.

Så det är just det jag har ägnat sommaren och inledningen av hösten till. Jag har strukit släktingar som inte tillför historien något mer än sitt namn. Jag har tonat ner vissa mystiska föraningar. Jag har torkat upp dimma, svept bort mörka moln och låtit pelargonerna vara tysta. Allt behöver inte sägas i en roman, även om den är inspirerad av en verklig person av kött och blod. Jag har helt enkelt förstått att jag skriver just en ROMAN, och i en roman lyder jag som författare under andra regler än om jag skriver en biografi.

Vi får se om jag lyckats för snart är jag färdig med första genomskrivningen och jag får invänta nya synpunkter från redaktören.