Under två tillfällen och på två sinsemellan väldigt olika platser läste jag nu i veckan Vindskyffet - ett satiriskt poem av Danilo Kis utgiven på Rámus 2016. Första halvan på ett café tillsammans med en kanna te och en brownie med pecannötter. Andra halvan på en hamburgerrestaurang i sällskap av en mindre lyckad latte i pappmugg och en mystisk chokladmuffins serverad i ett plasttråg, alltsammans till de ljuva tonerna från en reklamradiokanal.
Jag kan inte säga att jag direkt uppskattade den senare läsmiljön men av nöden tvungen satt jag där en timme och läste ut boken. Boken i sig däremot var en ren njutning och jag antecknade flera rader som inspirerade till detta utkast till en dikt:
Sommarregnen börjar falla
men ibland faller en stjärna
Här regnar det ofta och dropparna
studsar på skogstjärnens yta
Stjärnornas skuggor darrar
i vattnets mörka spegling
Resten av landskapet går inte att förstå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar