Ute blåser sommarvind. Mitt skrivrum under taknocken och bakom vinden blir en fristad där vinden hörs men inte kommer åt mig. Blåsten som gjort mig på så dåligt humör idag fick till sist upp mig hit där jag nu skrivit 2 sidor på ett nytt kapitel. Inget ont som inte o.s.v.
Jag beskriver Solveigs familj i ett kapitel om storstädning och blomsterbuketter. Solveig tycker om att hjälpa till med städningen och en av hennes favoritsysslor är att plocka blommor till alla i familjen och sätta i vaser på deras rum när trasmattorna är vädrade, golven såpskurade och allting doftar friskt och nyvädrat. Hon känner sina syskon och föräldrar och ordnar buketterna utifrån deras personligheter. Till sig själv och systern blir det helst romantiska arrangemang i vitt och rosa, så här års med jasmin och rosor.
En av kvinnorna som kommer för att hjälpa till med storstädningen berättar om livet inne i Stockholm och Solveig suger i sig av alla berättelser om nattöppna caféer, ölhallar och tvivelaktiga inrättningar där hon aldrig skulle våga sätta sin fot. Och ändå drömmer hon om just detta, att ge sig ut i stadens vimmel där ingen vet vem hon är eller var hon bor.
Kanske kommer hon en dag iväg till Stockholm på egen hand och får uppleva något annat än de rutinmässiga inköpsturerna hon ibland får följa med fadern eller mamman på.
Nu ska jag själv hastigt plocka några blommor innan det bär iväg till middagsbjudning inne i stan. Om jag inte blåser bort först…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar