Så bestämde jag mig till slut för att det var dags för en första genomläsning av manuset. Jag brukar annars vänta tills jag är helt färdig men med det här manuset har jag arbetat annorlunda och efter en annan struktur i berättandet.
Historien är ickelinjär och följer inte någon tydlig kronologi vilket både varit befriande men också ställt mig inför många frågor. Nu när jag börjat läsa manuset kan jag börja omstrukturera berättelsen och bringa en ordning bland kapitlen som jag tror fungerar bra.
Den här gången har jag helt enkelt skrivit kapitlen utan att i skrivandets stund tänka så mycket över kapitlets plats i helheten. Berättelsen är ändå väldigt koncentrerad och mestadels utspelar den sig under 1943, men jag har för varje kapitel känt att jag borde börja fundera över hur slutresultatet skall bli.
Och idag började jag alltså. Har läst några kapitel och har redan flyttat det första till näst sist och det andra har jag bakat in i kapitel tre som nu blir kapitel ett. Jag tror också att antalet kapitel är tillräckligt för att berättelsen ska fungera, men att jag har en hel del arbete kvar med de enskilda kapitlen för att helheten skall bli bra. Kapitlen bildar en bra bakgrund, som ett träd med de största grenarna utväxta, där jag nu har att fylla på med mindre kvistar och en mängd löv för att trädet ska kunna leva sitt eget liv.
Och kanske kommer vårens löv att spricka ut precis samtidigt som manusets ord växer fram och jag kan säga att jag är klar.
Vad tror du Solveig, ska vi arbeta i samma takt som våren och bli färdiga när vitsipporna blommar i backen där du brukar sitta för att drömma om framtiden?
Det är alltid intressant att läsa hur skribenter/författare arbetar. Jag har läst många olika taktiker och upplägg genom åren. Det gäller att hitta det som passar sin egen personlighet bäst. En del behöver ett tänkt slutdatum som en morot/piska. Andra låter det sträcka ut som flyttfåglar på väg söder ut.
SvaraRaderaUndrar om du skriver på en serie, med tanke på fyra färdiga manus liggande.
M v h, Bosse Lidén
Hej Bosse! Just nu tror jag att jag snart måste ge mig ett slutdatum, även om tanken på att låta skrivandet sträcka ut som flyttfåglar (fint!) också verkar lockande. Nej, någon serie är det inte. Men Solveig har mycket att berätta så kanske kommer det en fortsättning på det här.
SvaraRaderaVilket vackert norskklingande namn du valde. Min fru heter så. :) Visst är det viktigt att välja "rätt" namn till sina bokdarlings. När jag skrev på mitt manus "Mina fotsteg i ditt hjärta" var det givet vad min huvudperson skulle heta. Under skrivandet flyttade vi. En av grannarna hade en ljusskygg son med samma namn. Plötsligt blev namnet iskallt för mig. Då visste jag inte att det fanns ett kommando på datorn som ändrar på alla ställen samtidigt. Tur att vi flyttade en gång till. ;) Vi är nästan själva som flyttfåglar. :)
SvaraRadera