Vinden som ven kring fönsterkupans röda plåttak har mojnat, elementet knäpper fram dammiga sekunder. Kvällen drar sig tätare kring huset, skrivrummet tycks leva i en egen tid bortom vardagens lagar och regler. Här föds idéer.
Här gror fröet till berättelsen om Clara. Här har Daniel levt sina trettioen dagar i november. Här slog Solveig sin sista kullerbytta 1943. Här är nattens mörker mjukt och morgondagen löftesrik.
Snart är det dags för Daniel att stå på egna ben ute i världen och jag hoppas att uppväxten här i skrivrummet gjort honom stark och modig. Jag kommer alltid bära Daniel nära mitt hjärta och det kommer alltid vara vi två som debuterade tillsammans - författaren och huvudpersonen.
I morgon är det aprils första dag och månaden för utgivningen av min debutroman är inne. I skrivrummet märks ingenting av detta, här är omvärlden långt borta. Här föds idéer. Här öppnar snart Daniel dörren och kliver ut. Och först då möts våra världar för första gången - din och min värld blir Daniels värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar