Att börja på det nya manuset är svårare än jag vill erkänna för mig själv. Jag intalar mig att jag behöver tid för att tänka och planera. Att viktiga beslut inte ska stressas fram. Att allt har sin tid.
Men jag behöver något att arbeta med!
Det går inte att lura mig själv med att skriva någonting annat, en novell kanske, det är inte samma sak som att ta steget in i en helt ny romanvärld där jag förmodligen kommer att tillbringa kanske ett år eller mer. Jag vill kliva in i den världen nu och utforska varenda skrymsle och vrå. Jag behöver, och längtar efter, att tillbringa tid med mina nya romankaraktärer, människor som blir mina vänner och som finns i mina tankar och drömmar för resten av mitt liv.
Jag suckar där jag sitter i skrivrummet. Funderar och väger för och nackdelar mot varandra. Och innerst inne vet jag att det inte går att skynda på ett så stort beslut som ett nytt manus innebär.
Men ändå, att det ska vara så svårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar