Inte bara romanskrivande

Idag har jag haft en sådan där dag när jag undrat om det någonsin blir en bok till. När tiden gått åt till allt annat än arbetet med nya manuset. Och samtidigt är det just det jag gjort hela dagen, arbetat med nya manuset, på långa och slingriga vägar.

Jag har skrivit två brev. Och att skriva brev vässar min penna, även om det i mitt fall rör sig om en skrivmaskin. Till breven alltså, romanen skriver jag på datorn. Det är något med att skriva på skrivmaskin som väcker språket. Något omedelbart, orden förflyttas direkt från tanken via fingrarna till pappret. I datorn upplever jag att skrivandet blir mer veligt, allt går att ändra och skriva om efter att tanken lämnat huvudet.

Jag fick ett brev. Fröjden att öppna och läsa. Det vackra pappret. En handstil som väcker avundsjuka och skrivlust.

Jag har läst. En ny bok om skrivande och författarlivet (Tag och skriv! Fjorton författare om sitt skrivande, Natur & Kultur, 2020) som ger både igenkänning och väcker nyfikenheten att upptäcka och utforska skrivandet.

Och jag har kommit till en ny fas i manuset som ges ut nästa år. Stunden då det är dags att börja omarbeta efter min fantastiska redaktörs läsning av manuset. Så nu får Solveig kliva fram igen. Jag undrar om jag orkar med två så starka kvinnor som Solveig och Klara samtidigt. Vi får se hur jag lägger upp arbetet nu i sommar.

Och så har jag sått skärbönor, promenerat nedåt Mälarhusen mellan vajande rågfält, ätit en enkel lunch i trädgården, pratat med katterna och sett en film. En riktigt bra författardag alltså!