måndag 8 juni 2020

Inte duggar de tätt...

Nej, inte har de duggat tätt på sista tiden, inläggen på bloggen. Jag får skylla på våren, trädgården och ljuset som lockar utanför skrivrummet. Men idag duggar det, inte regn men inspiration!

Jag skriver ju på mitt nya manus sedan en tid tillbaka och det har gått ganska långsamt. Visserligen framåt, men ack så långsamt. Idag blev jag äntligen klar med sista kapitlet i romanens första del, så nu återstår endast fyra delar, 28 kapitel och 200.000 tecken inklusive blanksteg innan romanen är färdig. Vi får väl se om jag blir klar på denna sidan årsskiftet eller om jag sitter här i juni 2021 och skriver på samma manus fortfarande...

Idag har jag och Klara åkt tåg. I regn. Och mörker. Vi kom fram våta och kalla och osäkra över vårt uppdrag. Men ett bortkastat äpple och ett mynt fick oss att ta ut riktningen på nytt med målet i sikte. Mer än så avslöjar vi inte idag, även om just den här dagen har varit den vidrigaste hittills  i Klaras nittonåriga liv.

Nu laddar vi för nästa del, en del när promenader blir viktiga för Klaras utveckling. I rörelsen finns tanken.

Och med det sagt tar även jag en promenad nu, i eftermiddagssolens värme mellan överblommade rapsfält och röd vallmo i dikeskanten. Då tänker jag som allra bäst!

2 kommentarer:

  1. Ibland duggregnar det, och ibland regnar det inte ett dugg! Hoppas Klara blir torr, varm och säker. Hoppas myntet var en lyckoslant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken, jag kan berätta att Klara blev både torr och varm till sist. Och vem vet, kanske är det en lyckoslant???

      Radera