Att skriva fram en karaktär är en speciell känsla. Att genom ord blåsa liv i en skapelse ur fantasin. Så har det varit hittills för mig. Men i mitt pågående manus, där Solveig är huvudperson, är det annorlunda.
Solveig har nämligen funnits på riktigt. Hon är inte skapad ur min fantasi och hon har två syskon som ännu lever. Och igår skrev jag ett brev till Solveigs syster.
Vem Solveig var och vem hennes syster är vill jag behålla för mig själv ännu en tid. Men jag kan avslöja att vi är släkt!
Och även om Solveig inte är född ur min fantasi, så är hon samtidigt just precis det. Att skriva om någon jag aldrig träffat och lägga mina ord i hennes mun, att forma hennes tankar utifrån mina erfarenheter är både spännande och svårt.
Nu är brevet på väg till Solveigs syster där jag berättar om romanen, kanske har hon rentav redan hunnit läsa brevet.
Nu ska jag skriva om ett kapitel som jag inte är nöjd med. En nattlig utflykt till Stockholm som inte känns riktigt trovärdig. En cykeltur, sista bussen in till staden, ett nattöppet café och skyltfönster fyllda med oåtkomliga fantasier för en nykonfirmerad flicka sommaren 1943. Vi får se hur detta slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar