Från ett tågfönster

Till gårdagens träff med skrivargruppen blev det en dikt, en ögonblicksbild sedd genom ett tågfönster på resa i fantasins mörka granskogar:


Ett bortglömt stycke åkermark
En glänta bara rådjuren hittar
En sten ingen längre går förbi


Ett kalhygge som lämnats att dö
där en frökapsel tränger, trycker, pressar sig ut
ut
upp
spränger sin luva och låter åkermarken ana höstens liv

Ibland går rådjuren förbi stenen
stannar
med vinterrädda ögon ser de något bara rådjur ser


Våren knyter samman tid
låter åkern i gläntan glida förbi