Idag satte jag mig direkt på morgonen och började läsa manuset med Solveig som vilat en lång tid nu. Tvivlet var som bortblåst och efter två lästa kapitel satte jag mig vid datorn och började skriva en fortsättning på kapitel två. Det har under dagens lopp hunnit växa till två sidor och för mig är det ett bra dagsverke.
Jag och Solveig har hållit oss vakna en vårnatt och tog en promenad bortåt vägen. Vid en lada ställde vi oss mot väggen och drömde oss bort. Till en plats långt bort från åkerfält, grusvägar och havregrynsgröt. Solveig visade mig ett minne från ett av hennes besök i Stockholm och det har jag nu skrivit om.
Det känns ingenting annat än fantastiskt att äntligen få börja skriva igen. Att se orden växa fram, att känna tangenterna under fingrarna, att vända mig inåt och gräva i det allra djupaste skrymsle för att hitta rätt formulering.
Att få jobba som författare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar