September är här, min favoritmånad sedan barndomen. En månad då sommarens tempo så sakteliga blir allt långsammare och färger, dofter och ljus förändras och fördjupas. En tid för förändring.
Idag har jag städat skrivrummet på allsköns papper som samlats i osorterade högar under sommaren. Kontrakt, blanketter från Skatteverket och Författarcentrum, lösa anteckningar, manussidor, påbörjade dikter, telefonnummer och lästa brev. Jag städar ut skrivrummet för att i morgon ha en ren grund för läsningen av manuset om Solveig.
Jag har skrivit mycket om Solveig här på bloggen. Ett manus som jag påbörjade innan jag fick beskedet att November har trettioen dagar skulle bli utgivet. Solveig har fått vila, jag har många gånger tänkt börja igen, plockat fram manuset för att läsa och fundera över texten. Senast nu i sommar började jag läsa om manuset men fastnade när jag tyckte att alltsammans var dåligt. Men nu är skrivrummet förberett, papper undanstädade och skrivborden avtorkade. Manuset ligger så stilla och vilar, väntar på mig i morgon bitti när jag kommer upp med en kopp te och säkerligen en av katterna som sällskap - kanske rentav Solveig, vår kattmadam som fyllde 18 år i somras.
Och Tvivlet har för tillfället flyttat in någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar