1/5, 25 sidor, 41.066 tecken inklusive blanksteg

Så långt har jag kommit med mitt nya manus och jag insåg just att jag kommit längre än jag faktiskt trodde.

Efter en natt med storm utanför och regnbyar som piskat mot huset har jag tillbringat dagen hemma. Lite hastigt kunde jag ta ledigt från biblioteksjobbet idag och för första gången på länge haft en vanlig vardag helt för mig själv. Belöningen blev två A4 och fler ord väntar innan natten lägrar sig över Österlen.

Funderar över tiden i manuset. Linjär eller ickelinjär? Kommer kapitlen som jag hittills skrivit fungera som jag tänkt mig, som noveller insatta i en större helhet? Eller behöver berättelsen en tydligare struktur ordnad från A till Ö?

Tyvärr har min sekreterare somnat på sin post och kan inte vara behjälplig i frågan. När hon vaknar kommer hon helt hastigt tvätta sig innan hon hoppar ned från stolen och filten hon ligger på och gå ned till köket och högljutt kräva mat innan hon kanske går ut en mycket kort stund i den blåsiga trädgården.

Sekreteraren heter Solveig, är 16 år och hårar mer än önskvärt. Just nu sover hon ihoprullad till en liten gulröd kanelbulle av päls. Stolen hon sover i är snart 100 år gammal och inköpt av min morfars föräldrar, enligt historien deras första gemensamma möbelinköp efter giftermålet och nu i stort behov av en ny ryggbricka av flätad rotting. Tillverkad av Maison des Bambous på 170 Bd Haussmann i Paris har den alltid väckt min nyfikenhet och reslust.

Och vet ni, manusets Solveig drömmer också om att resa och se världen. Att uppleva livet på andra sidan kullarna kring gården där hon bor. Hon vet det inte än, men tyvärr kommer hon aldrig att komma dit hon önskar och det gör ont att veta att det är jag som skriver hennes död.