Vem är Solveig?

Efter en morgon med kaffet drucket i tidig septembersol vid björnbärssnåret längst bort i trädgården blev det en löprunda i skogen. Tankarna far omkring på ett så bra sätt när kroppen är i rörelse och i dag tänkte jag på att jag för första gången har en kvinna som huvudperson. Följaktligen handlar det alltså inte om mig, tänkte jag vidare och sporrades av tanken att skriva något för mig nytt och okänt, något som ligger långt bort från mina egna erfarenheter.

Hemkommen satte jag mig i den nu varma förmiddagssolen och läste klart Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård som vi ska tala om i kvällens bokcirkel. Samtidigt läste Mikael mitt nya manus för första gången och under tiden som grannen tog upp sina betor på fältet mittemot och fåglarna tjattrade bland björnbären undrade jag över hur min första läsares ögon skulle betrakta berättelsen om Solveig. Och jag tänkte igen, så spännande att skriva om någon som inte är jag. För det har jag på olika vis alltid gjort så här långt i någon mån.

– Solveig är du va?
Mikaels fråga mer ett påstående än en fråga och jag begriper ögonblickligen att han har rätt. För hur långt bort från mig själv jag än tycker att Solveig är så är hon kommen ur mig.

Nu har jag många och kloka synpunkter att arbeta vidare utifrån. I det stora hela verkar strukturen jag valt att fungera och berättarrösten närvarande. Så långt är allt bra. Men många frågor som jag inte vet svaren på ännu, och innan jag gör det så kan manuset aldrig bli färdigt. Återstår att fortsätta fantisera om Solveig, eller kanske behöver jag bara blicka inåt för att finna gåtans svar?