Läser just nu Theodor Kallifatides senaste roman Ännu ett liv, en självbiografisk roman om hans liv som en skrivande människa och känslan av att som 76-åring inte veta om det finns fler ord kvar. När jag sitter och läser om hur han efter ett helt liv står inför beslutet att kanske sluta skriva så känns det så märkligt långt bort från mig själv men samtidigt uppmuntrande; jag har ju i alla fall minst 31 år kvar på mig att debutera innan jag är lika gammal som Kallifatides. En hisnande avgrund mellan oss två, en väletablerad författare som debuterade på 60-talet, och jag som ännu inte debuterat och dessutom hunnit fylla 46 år. Samtidigt så många likheter i känslan av att behöva leva i, med och av ord och oron när orden inte finns där.
Mitt nya manus växer långsamt just nu. Alltför långsamt tycker jag. Och ändå blev det ett kapitel i lördags och början på ett nytt. Några korta anteckningar i söndags och tankar på det igår leder ändå texten framåt.
På söndag är det träff med bokcirkeln jag är med i. Vi läser Linda Boström Knausgårds Välkommen till Amerika, en roman som oroar och skriver fram en mörk familjehistoria. Och sådan läsning ger mig så mycket kraft och inspiration att själv fortsätta i sökandet efter orden som skall ta mitt manus framåt och vidare.
Nästa vecka är det dags att träffa de andra medlemmarna i skrivargruppen 8 fat som träffas på Brösarps gästis några gånger om året. Orden Arv och Skumma skall denna gång inspirera till texter som vi sedan läser upp mellan faten som dukas fram i höstkvällen. Jag har börjat fundera på en novell kring detta och den lägger jag ut här efter torsdag nästa vecka.
Och sedan kommer Bokmässan. Två dagar tillbringar jag där i år, ännu inte som publicerad författare, men hoppas på många inspirerande möten, bl.a. Café Skriva som tidskriften Skriva anordnar under mässans alla dagar.
Och medan allt detta händer går jag runt och väntar på svar från bokförlagen och hoppas att det en dag skall ringa i telefonen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar