Med de sista gröna marmeladkulorna i asken och ett glas julmust bredvid datorn har manuset i kväll kommit över en för mig magisk gräns. Slutet är närmre än jag trodde och min och Solveigs resa har snart nått sitt slut.
Fast än återstår många stunder tillsammans. Vi måste bland annat sticka klart en kofta som Solveig först tänkte få färdig till sin konfirmation. Tyvärr hann hon inte och just nu har hon stickat den första armen, bakstycket och båda framstyckena. Så faktiskt är det bara en arm kvar och monteringen av de lösa delarna. Vi får sticka snabbare Solveig, så kanske vi hinner bli färdiga till julens alla fester!
Och så har det dykt upp ett munspel också. Det var vi inte riktigt beredda på någon av oss och vi vet nog inte vad vi ska tycka om vare sig munspelet eller personen som spelar på det. Men i sommarnatten är det vackert med ett munspel, tro mig.
Året och tiden blir mörkare för var dag nu. Snart vänder det igen och när ljuset tar oss med in i det nya året hoppas jag att manuset är färdigt. Men först har vi några fler dagar av mörker att ta oss igenom. I sällskap av en bok kanske? Blev påmind om Willy Granqvist idag och hans dikter i Natten. En bok jag köpte som sjuttonåring i bokhandeln i Skara och då inte förstod så mycket av, men genom åren har texten öppnat sig alltmer och nu är den magisk.
Gör mig sällskap och läs den!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar