Härom natten vaknade jag och kunde inte somna om. Som så ofta gick då tankarna till manuset och hur jag ska arbeta vidare med texten. Just den här natten fick jag en riktig snilleblixt och låg länge och planerade för hur de nya idéerna skulle ta form. Allting stod så klart och skarpt för mig, jag visste precis hur jag skulle fortsätta.
Och så vaknade jag några timmar senare och ingenting verkade begripligt.
Under nattens vaka hade jag bland annat planerat för hur romanens fem delar skulle knytas samman. Det är bara det att romanen inte har fem delar. Hur jag än försökte tänka tillbaka på nattens planer så kunde jag inte hitta tillbaka till idén om de fem obefintliga delarna.
Drömde jag kanske alltsammans? Eller kom jag verkligen på något helt fantastiskt som för alltid är borta? Hur jag än letar i minnet finner jag inget svar.
Om det var en dröm så var den väldigt verklig. Och just tanken på drömmar som en lika verklig tillvaro som dygnets vakna timmar fascinerar mig. Det som sker i drömmen framstår ofta som lika verkligt, om inte mer verkligt, än tiden jag tillbringar som vaken. Drömmen bjuder på en sällsam blandning av mystik, gåtor, glasklara tankar och en självklarhet jag saknar som odrömmande.
Så, jag får väl fundera ett slag till över romanens fem obefintliga delar och se om jag hittar fram till den genialiska lösningen som natten tillfälligt gav mig tillträde till. För det kanske är så att romanen behöver fem delar och att jag behöver fundera mer.
Och jodå, jag har drömt att Förlaget har ringt mig och sagt de magiska orden…
En dröm är en dröm, sa Freud. Alltså, man kan drömma det man vill ska hända
SvaraRadera