Blommor i snön

Idag på påskafton ligger snön ännu över Österlen och mer lär komma i morgon. Köksträdgårdens frön ligger ännu i sina papperspåsar och pelargonerna tittar sorgset på mig från köksfönstret när jag passerar dem.

Satte mig i skrivrummet idag med en av katterna som sällskap och efter en timme hade jag skrivit en A4 där sommaren står som allra ljuvligast mitt under andra världskrigets fjärde år. Solveig plockar blommor och fyller husets alla rum med buketter. Hon tycker att blommorna väljer henne och viskar hemliga drömmar. Och hon behöver drömmar, min lilla Solveig, för att kunna överleva dagar som gör allt för att svälja henne i sitt gråa gap.

Igår skrev jag ett stycke där Solveigs rosor i parken plöjs ned. Den svarta jorden fläks upp och blottar vita rötter. Träd huggs ned och blommor krossas under traktordäckens svarta gummi. Men Solveig slipper tack och lov att uppleva detta från sin plats på kyrkogården.

Just nu sitter Gerda, vår minsta katt som nyss höll mig sällskap i skrivrummet, framför fönstret och tittar ut på vår vita trädgård. Vi längtar båda två efter våren och jag har sett att krokusen redan blommar bredvid påskliljornas knoppar.

Snart sitter vi och läser under körsbärsträden Gerda!