Idag för två år sedan publicerade jag, inte helt utan oro, mitt första inlägg på bloggen. Då hade jag precis fått mitt manus antaget av ett hybridförlag som mot en summa på över 100.000 skulle ge ut mitt manus. En ansenlig summa men för någon som längtat efter en utgivning i flera år var den på något sätt överkomlig. Jag var till och med på anställningsintervju för att köra ut tidningar på söndagsnätter för att samla ihop till summan. Och det var där och då som jag insåg att jag måste synas i det enorma utbudet av skrivande människor och så föddes min blogg.
Nu avstod jag till sist från utgivningen och bestämde mig för att fortsätta sikta mot en traditionell utgivning. Men något behövde göras och det var nu jag hittade lektörstjänsten som Författarcentrum Öst erbjöd. Mot en högst rimlig kostnad fick jag mitt manus läst och försett med kommentarer på hur texten kunde förbättras. Detta var en fantastisk upplevelse och i november 2016 fick jag tillbaka mitt manus från lektören. I december tog jag ut sparad semester och under tre veckor skrev jag om manuset, lät det vila fram till våren då jag läste det igen, ändrade lite mer och den fjärde maj började jag skicka in manuset till förlag igen. Detta var sjätte gången jag skickade in ett av mina manus och redan efter två veckor damp den första refuseringen ned i inkorgen. Men jag fortsatte, letade upp nya förlag som jag inte skickat in till tidigare, skrev nya följebrev, sammandrag, mailade och postade i pappersform. Och under sommaren hittade jag ett för mig nytt förlag som från början gav ut översatt tyskspråkig litteratur men som nu även gav ut svensk originalliteratur.
Och jag väntade.
Förlagen hörde av sig under sommar och höst 2017. Refusering på refusering. Men en dag stod en förläggare på mitt arbete på biblioteket och sa att han läst mitt manus och att han tyckte om det. Han hade inte bestämt sig men lovade att höra av sig igen. När jag åkte hem från jobbet den kvällen hade jag fjärilar i hela kroppen, någon tyckte faktiskt om mitt manus!
Jag började samtidigt att fundera på nästa manus, det som jag nu är klar med och som handlar om Solveig. Till en början trevade jag efter rätt berättarröst men till slut lossnade det och skrivandet tog fart. Jag besökte Bokmässan i september och träffade den trevliga förläggaren igen. Jag hittade nya förlag att skicka in manuset till och fortsatte att drömma om ett JA som väl någon gång ändå måste komma. Eller?
2017 blev 2018. Några senkomna refuseringar som jag knappt orkade titta på. Men så i vintermörkret kom en inbjudan från Författarcentrum, ett erbjudande till oss som använt deras lektörstjänst att delta i en skrivarkurs i Stockholm i april. Jag anmälde mig och längtade till våren, till att ge mitt skrivande en injektion. Bo på Författarnas gästhem på Drottninggatan skulle jag också få göra. Men skrivarkursen blev inställd. Jag planerade ändå att åka upp, att ge mig själv och mitt skrivande en present och jag bokade tågbiljetter och började packa resväskan för att fredagen den trettonde bege mig upp till Stockholm och en helg på Författarnas gästhem.
Då hände det!
Två dagar innan avfärden till Stockholm kom ett mail från den trevliga förläggaren. I ämnesraden stod ett enda ord;
YES!
Han hade bestämt sig och ville ge ut mitt manus!
Helgen i Stockholm blev minst sagt omtumlande. Jag var förkyld med hög feber, fick skoskav, migrän och näsblod. Men jag hade fått ett ja från ett bokförlag. Mitt manus var antaget och min debutroman planerad att utkomma under 2019.
Så nu har jag undertecknat mitt första förlagsavtal och nästa år kommer du som läser mina ord här även att kunna ta del av min debutroman som Bokförlaget Thorén & Lindskog ger ut.
Två år tillsammans med min blogg har bjudit på många känslor där jag många gånger tvivlat på att mitt manus skulle hitta fram till rätt förlag. Men vet du, det behövs bara ett ja, det behövs bara ett förlag som vill satsa på dig. Så fortsätt skriv, fortsätt läsa och fortsätt tro på dig själv!
Nu har jag en ny roll att iträda, den som Författare. Jag kommer att ha fyllt 48 år innan jag debuterar men har sedan förhoppningsvis lika många år kvar att skriva om jag får behålla hälsa och förstånd.
Och vem vet vad jag skriver här om två år för att summera den här bloggens fyra första år?
Jag är lika nyfiken som Du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar