Blott en dag

Måndag eftermiddag och tillbaka i skrivrummet efter en helg i Småland och litteraturfestivalen i Jönköping. En dag mitt i livet.

Jag borde ha skrivit på nya manuset idag men har istället ägnat mig åt pelargonsticklingar, mässingsputsande och navelskådande. Och sådant behövs ju också ibland för att tankarna skall kunna utvecklas och breda ut sig.

Jag tänker mycket på tid. Tid som har varit och tid som skall komma. Sekunder som alldeles nyss var nu är redan dåtid och ett förflutet som jag snart tänker tillbaka på. Innan det här blogginlägget är skrivet har det jag tänker på just i detta ögonblick förvandlats till ett minne. Minnesbilder staplas på varandra, vävs samman till en svårtydd historia som ibland lämnar ifrån sig något som jag kan skriva om.

Kanske skriver jag om just den här dagen en dag i framtiden. Kanske minns jag hur jag fyllde krukorna med jord, klippte sticklingar av Mårbackapelargonen, vattnade och ställde krukorna i fönstret. En handling som förresten Solveig också utför i min nästa roman. Med sin mors blomstersax av mässing klipper hon sticklingar från vinterns trötta och rangliga pelargoner och sätter sticklingarna i vattenfyllda glas. Februari 1943 möter februari 2020.

Solveigs pelargoner är döda sedan länge, mina har just börjat treva sig nedåt i krukorna med ännu osynliga rötter. Om några veckor kommer kanske de första nya bladen. Om några veckor hoppas jag att nya manuset också vuxit och rotat sig.