Nya manuset växer långsamt, mycket långsamt, och just nu verkar sista kapitlet långt bort. Men en halv A4 är en halv A4 närmre slutet och någonting att glädjas över, i alla fall för mig som aldrig skriver långa stycken.
Just nu befinner jag mig i en kastanjeallé i Lübeck 1934. Det är februari och lika grått och blåsigt som här på Österlen i februari 2020. Klara kommer snart att träffa någon, någon hon mött en gång tidigare för några veckor sedan. Att han dyker upp här, under kastanjerna vars frusna grenar gnisslar i blåsten, hade hon aldrig kunnat föreställa sig. Hon har faktiskt viktigare saker att tänka på.
33 kapitel av 35 är klara. Och jag har alltså kommit en halv A4 in i nästa kapitel. Kanske inte mycket att hurra över, men så pass mycket att jag långt in i min oroliga författarsjäl vet att jag kommer att skriva klart även denna roman.
Då säger jag hurra för dig, Magnus!
SvaraRaderaTack Eva!
Radera