Ettårsjubileum

För exakt ett år sedan fick jag ett mail jag väntat på i många år. Ett ja från en bokförläggare som ville ge ut mitt manus. Nu har ett år passerat och om bara någon dag skickas slutsättningen av manuset till tryckeriet. Jag har en flaska champagne i kylen som väntar på dagen jag håller min debutroman i händerna; då smäller korken och om jag eller skumpan bubblar mest det vete gudarna...

Och samtidigt som jag inväntar den färdiga boken fick jag idag en så stark känsla inför nästa manus jag planerar att skriva. Det om Clara om någon av er minns. Detaljer jag först tänkt utesluta för att få historien att bli skrivbar klev idag in i mitt medvetande av en slump och jag insåg att jag inte kan bortse från dessa detaljer. Jag har tänkt på den här historien i säkert fem år och ju mer jag tänker på den desto klarare framträder berättelsen och hur den ska gestaltas. Den kommer att bli mörk, någon måste dö, ett liv levt i lögn och en skuld som ingen är skyldig till. Men dit är vägen ännu lång, snårig och förrädisk.

Men jag har börjat att vandra...

Daniels värld

Vinden som ven kring fönsterkupans röda plåttak har mojnat, elementet knäpper fram dammiga sekunder. Kvällen drar sig tätare kring huset, skrivrummet tycks leva i en egen tid bortom vardagens lagar och regler. Här föds idéer.

Här gror fröet till berättelsen om Clara. Här har Daniel levt sina trettioen dagar i november. Här slog Solveig sin sista kullerbytta 1943. Här är nattens mörker mjukt och morgondagen löftesrik.

Snart är det dags för Daniel att stå på egna ben ute i världen och jag hoppas att uppväxten här i skrivrummet gjort honom stark och modig. Jag kommer alltid bära Daniel nära mitt hjärta och det kommer alltid vara vi två som debuterade tillsammans - författaren och huvudpersonen.

I morgon är det aprils första dag och månaden för utgivningen av min debutroman är inne. I skrivrummet märks ingenting av detta, här är omvärlden långt borta. Här föds idéer. Här öppnar snart Daniel dörren och kliver ut. Och först då möts våra världar för första gången - din och min värld blir Daniels värld.

Denna väntan...

Om bara några veckor kommer min debutroman från tryckeriet i Falun. Jag har nog aldrig varit så otålig som nu, samtidigt som jag önskar att tiden ska gå bara lite långsammare. Egentligen vet jag inte riktigt varför, kanske är jag rädd för livet efter Debuten, rädd för alla synpunkter på boken, rädd för att inte längre äga berättelsen. Och samtidigt är det ju bara det jag vill, att boken ska resa på egen hand ut i världen.

Allt mitt fokus de senaste månaderna har legat på arbetet med Debuten. Tankar på nästa manus har legat långt borta men igår satte jag mig och skrev en stund. Äntligen. Känslan av att gå in i något, att låta mig föras bort av berättelsen, att förlora mig i någon annans livsöde. Och ändå var det bara anteckningar och idéer jag klottrade ned, inte något "riktigt" skrivande men ändå så viktigt för att berättelsen skall börja leva.

Berättelsen vacklar, det erkänner jag, och jag tvekar mellan två sinsemellan väldigt olika förlopp. Berättarrösten är inte hos mig ännu men jag ser redan berättelsen framför mig. Har du läst Hjalmar Söderbergs "Den allvarsamma leken"? Det är något i den romanen som lockar mig, något i stämningen, atmosfären, tonen som jag inte kommer förbi men hoppas hitta fram till.

Jag har nämnt henne förut. Clara. Det är hennes berättelse jag måste hitta fram till. Clara med sitt svarta hår och ett skratt som överraskar. Mer kan jag nog inte berätta just nu.

Men först Daniel. Vi väntar och räknar dagarna. Vill och inte vill.

Vill!

Trots allt bara en onsdag

Hur det nu gått till förstår jag inte riktigt, men om drygt en månad kommer min debutroman att skickas ut till de bibliotek som beställt den och distribueras till boklådor runtom i landet.

Hur gick detta till?

På väg till jobbet idag blev jag igenkänd av en medpassagerare på tåget som läst om mig i en av tidningarna som intervjuat mig de senaste veckorna. En journalist från en större svensk tidning började följa mitt instagramkonto idag. Mitt ansikte stirrar på mig från fler håll än vad jag är van vid.

Och här sitter jag i mitt skrivrum och läser korrektur och gräver mig ned i texten i jakt på märkliga avstavningar och stavfel.

Två världar som på något sätt skall samsas om utrymmet inom mig.

Och jag förmår helt enkelt inte skriva mer än så just nu.

Ett besök bland skuggor

I två dagar har jag varit i Göteborg, min hemstad mellan 1992 till 2000, och vandrat mellan skuggor från förr. På tåget upp började jag läsa Musselstranden av Marie Hermansson, en passande värld att kliva in i. I morse, till hotellets fullkomligt vidriga kaffe, läste jag klart boken som hållit mig trollbunden i ett dygn

Jag har besökt Göteborg ganska många gånger sedan jag flyttade därifrån, men just det här besöket gav mig fler svar än jag hade frågor. Och kanske vet jag inte ens vad jag ville veta...

Något jag funderade mycket över var det märkliga i att promenera omkring i en känd miljö där allting samtidigt kändes främmande. Jag besökte två ställen jag bodde på och försökte leta i minnet efter exakt vilka fönster som tillhörde lägenheterna jag bodde i, men lyckades bara nästan nå fram. Och det var mer skrämmande än jag trodde. Jag gick hela tiden i skuggan av mig själv, försökte nå fram och lägga handen på min egen axel men jag slank hela tiden undan för mig själv.

Att besöka det förflutna. Att låta nutid möta dåtid. Att söka det som försvunnit för länge sedan. Att gå vilse i det välkända.

Och mitt i ett steg kom svaret på en fråga jag knappt vågat formulera - varför och hur skall jag närma mig nästa nya manus? Mitt i ett steg bara låg svaret framför mig på trottoaren.

Jag kunde se mig själv i dåtid försvinna bort och jag skyndade inte på stegen, lät min ryggtavla försvinna in bland skuggorna.

Jag vet vad jag ska skriva, och jag vet varför.

Ord trots allt

Att skriva.

Det roligaste och svåraste jag vet. Orden tycks finnas överallt och ingen tanke är så långt bort att den inte kan hitta tillbaka till texten jag skriver.

Och ändå.

Ändå är det här bara årets andra inlägg på bloggen. En blogg som är fylld med ord och född ur mitt hjärtas lust och längtan att bli läst.

Men jag har inte varit sysslolös. Mitt förlag och jag har gått igenom manuset till min debutroman två gånger och om jag minns rätt var det 300 kommentarer i första omgången. Nu har jag fått tillbaka manuset efter den första sättningen och har läst texten igen och strukit blankrader och hittat tre stavfel. Efter nästa sättning tror jag det är dags för korrekturläsningen och sedan är det inte något kvar för mig att göra med manuset.

Dags att släppa taget och blicka framåt.

Blicka framåt mot våren då min debutroman lämnar tryckeriet i Falun och jag håller den i min hand.

I torsdags åkte jag upp till Göteborgs stadsbibliotek och pratade om romanen på Bibliotekstjänsts förlagsdag, en dag för bibliotekarier att inspireras av säsongens utgivning. Mitt förlag, Thorén och Lindskog, tog plats bredvid stora och små bokförlag och jag fick tillfälle att läsa ett stycke ur romanen. Mitt första riktiga framträdande som författare!

Romanen finns som sagt att beställa i bokhandeln eller reservera på ett bibliotek redan nu. Jag såg häromdagen att det är 5 stycken som reserverat boken på Trelleborgs bibliotek och 3 stycken på Lunds stadsbibliotek. Trollhättan har beställt den liksom Stockholms stadsbibliotek.

Och Daniel som inte är så van att resa...

Nytt år och nya tag

Så är året här då min debutroman utkommer. Ännu återstår några månader och en hel del arbete innan jag äntligen får hålla boken i mina händer. Men nu är det på gång.

I dagarna har jag börjat att gå igenom manuset utifrån mitt bokförlags kommentarer. Det är inte några större ändringar men en hel del att fundera på. Att se texten genom mina redaktörers ögon ger nya perspektiv och får mig att se på Daniel i ett nytt ljus. Så nu skriver han inte dagbok längre, det passar helt enkelt inte hans natur.

Än så länge är jag bara på sidan 19 och det återstår över 100 sidor till att gå igenom, men arbetet är roligt och jag insåg när jag satte mig ned med texten igen att det är just arbete. Mitt nya arbete som författare. Att det dessutom är det roligaste jag vet (och svåraste) gör ju inte det hela sämre.

Just nu går jag och väntar på att min förläggare ska skicka filen med fler kommentarer så jag kan fortsätta arbeta. Under tiden roar jag mig med att tänka på våren som snart kommer. Då har boken fått sin layout och vi har läst och ändrat de sista sakerna med texten. Omslaget är ju färdigt så sedan är det dags för tryckeriet innan boken börjar distribueras till de bibliotek som köpt in den och till de bokhandlare som tagit in den i sitt sortiment. Och redan nu kan du reservera boken på flera bibliotek som redan förhandsbeställt den, t.ex. Skurup, Ystad, Helsingborg, Halmstad, Arvika, Hjärup, Norrköping, Linköping och Lund. Och går du till ditt eget lokala bibliotek så kan du alltid fråga efter boken och önska att de beställer den till dig. Och i många bokhandlar kan du redan nu beställa boken så kan du bara hämta ut den i april när den släpps.

Nu ser jag att min förläggare skickat filen, dags att börja arbeta igen!