De senaste dagarna har jag fått ett fint omdöme på Instagram, en bokning till ett författarsamtal i en bokhandel och ett tjusigt brev skrivet på skrivmaskin.
Jag blir lika glad, överraskad och förlägen varje gång någon talar om att de läst min roman och att de tycker om den. (Ingen har sagt att de inte tycker om den; av hänsyn till mina nerver eller för att de talar sanning vet jag inte.) Senast en mycket fin läsning av en nyfunnen skrivarvän ute i den virtuella världen, en värld som också visade sig vara högst ickevirtuell när ett brev väntade i brevlådan igår, skrivet på tunt japanskt papper och med ett helt underbart kursivt typsnitt på skrivmaskin. 3 sidor!
Brev.
Bara ordet är fyllt av förhoppningar, vänskap, hemligheter, delade tankar, drömmar och filosofiska reflektioner. Att skriva brev är att blicka inåt samtidigt som brevet kan sparas i en byrålåda för framtiden och där avslöja sina hemligheter. Att skriva på skrivmaskin innebär dessutom att varje ord måste formuleras i tanken innan fingret trycker ned tangenterna, ja varje mening och nästföljande måste noga planeras för att undvika meningar som målar in sig själva i hopplöst oläsliga hörn. Att sedan frankera sitt brev och dagen därpå lägga det på lådan och veta att någon man tycker om snart kommer hem och upptäcker detta brev i sin brevlåda. Det om något är en av livets höjdpunkter, kanske bara överträffad av att själv få ett brev.
Och igår blev jag inbjuden till en bokhandel igen, på mycket nära håll denna gång. Så ni som bor i närheten av Borrby håll ögonen öppna.
Och på tal om Borrby. Idag stod jag bakom en gigant inom litteraturvärlden, jag var bokstavligen två huvuden kortare än denna långbenta och kavajförsedda författare. I kön på Klockarboden i Borrby och jag hade sådan lust att knacka honom i ryggen och säga: jag är också en författare. Men jag lät bli.
Kanske nästa gång. Om inte han knackar mig i ryggen först...
tisdag 20 augusti 2019
söndag 11 augusti 2019
Stillastående storm
Ute blåser det rejält, kanske inte stormbyar, men tillräckligt för att trädens risslande ständigt påminner mig om dess rörelse. Varje litet löv kastas hit och dit av vinden, varje gren böjer sig knakande från sida till sida, stammen står stadigt men får spjärna emot med sina rötter. Det blåser så taket visslar, men i mitt huvud är det stiltje.
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag vill inget hellre än att skriva och ändå blir det ingenting. Jag satte brevpapper i skrivmaskinen i eftermiddags och skrev i alla fall ett brev. Jag har svarat på några mail och nu sitter jag här med bloggen och försöker nästan krampaktigt att få några ord ur mig som inte ska kännas krystade.
Samtidigt som orden tycks ha fastnat någonstans så lever fantasin en frodig och högst inspirerande tillvaro på egen hand. Bara jag ser ut genom skrivrummets fönster klickar någonting inne i den där kroppsdelen som verkar besitta skrivandets konst och fantasin börjar röra på sig. Just nu är det en skördetröska som långsamt tar sig fram genom veteåkerns gulnade fält i ett stort dammoln som triggar igång barndomens minnesbilder. Saft i diskad sirapsflaska. Kvällen som blir alltmer kylig och fuktig när solen försvinner bakom skogens mörka trädtoppar. Det kliande dammet. Oljudet från tröskans motor och de vinande remmarna. Sädeskornen kärva och lite vassa i handflatan.
Och när jag lyfter blicken ut genom fönstret och ser skördetröskan försvinna i ett moln av damm inser jag att vinden mojnat. Måtte nu rörelsen flytta in i mitt inre och röra om bland mina ord så de börjar hitta ut igen.
Jag vet inte vad det är med mig just nu. Jag vill inget hellre än att skriva och ändå blir det ingenting. Jag satte brevpapper i skrivmaskinen i eftermiddags och skrev i alla fall ett brev. Jag har svarat på några mail och nu sitter jag här med bloggen och försöker nästan krampaktigt att få några ord ur mig som inte ska kännas krystade.
Samtidigt som orden tycks ha fastnat någonstans så lever fantasin en frodig och högst inspirerande tillvaro på egen hand. Bara jag ser ut genom skrivrummets fönster klickar någonting inne i den där kroppsdelen som verkar besitta skrivandets konst och fantasin börjar röra på sig. Just nu är det en skördetröska som långsamt tar sig fram genom veteåkerns gulnade fält i ett stort dammoln som triggar igång barndomens minnesbilder. Saft i diskad sirapsflaska. Kvällen som blir alltmer kylig och fuktig när solen försvinner bakom skogens mörka trädtoppar. Det kliande dammet. Oljudet från tröskans motor och de vinande remmarna. Sädeskornen kärva och lite vassa i handflatan.
Och när jag lyfter blicken ut genom fönstret och ser skördetröskan försvinna i ett moln av damm inser jag att vinden mojnat. Måtte nu rörelsen flytta in i mitt inre och röra om bland mina ord så de börjar hitta ut igen.
onsdag 7 augusti 2019
50 dagar till Bokmässan
Så börjar någon slags nedräkning inför årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Många gånger har jag besökt denna underbara plats men det blir första gången som publicerad författare. Så mycket längtan, drömmar, avundsjuka (jo då) och frustration jag burit omkring på mässans golv mellan förlagsmontrar och scener genom åren. Äntligen är det min och Daniels tur att uppleva mässan från andra sidan!
Jag har en programpunkt på biblioteks och berättarscenen på lördagen och kommer att finnas på plats alla mässans fyra dagar för signering och pratstunder. Och på måndagen efter mässan har jag mitt allra första författarframträdande på ett bibliotek, men dit är det ju faktiskt 54 dagar om jag räknar rätt.
I fredags gjorde jag mitt första framträdande i en bokhandel. Inför en fullsatt Gamla stans bokhandel i Stockholm samtalade jag med Casia Bromberg om min roman November har trettioen dagar. Jag delade stunden med Fredrik Apollo Asplund och Yolanda Aurora Ramirez Bohm och vi tre bildade en Stolt författarsalong.
Idag fick jag också en idé till nästnästa roman. Ett litet korn som kan växa till något större och bilda bakgrunden till historien. Mer än så vill jag inte berätta, men jag tror en cykel kommer att ha en viktig roll. Eller en spårvagn... Och ett plåster.
Regnet har dragit förbi och skrivrummet är tyst. Det är något med regn mot ett plåttak som får mig att söka efter barndom och det förflutna. Smaken av regn. Doften av regn mot sommarvarm asfalt. Regnvåta kläder som klibbar mot kroppen. En regnbåge över skogen på andra sidan åkerfälten. En friskhet i sommarvärmen. En fristad.
En fristad för själen.
Jag har en programpunkt på biblioteks och berättarscenen på lördagen och kommer att finnas på plats alla mässans fyra dagar för signering och pratstunder. Och på måndagen efter mässan har jag mitt allra första författarframträdande på ett bibliotek, men dit är det ju faktiskt 54 dagar om jag räknar rätt.
I fredags gjorde jag mitt första framträdande i en bokhandel. Inför en fullsatt Gamla stans bokhandel i Stockholm samtalade jag med Casia Bromberg om min roman November har trettioen dagar. Jag delade stunden med Fredrik Apollo Asplund och Yolanda Aurora Ramirez Bohm och vi tre bildade en Stolt författarsalong.
Idag fick jag också en idé till nästnästa roman. Ett litet korn som kan växa till något större och bilda bakgrunden till historien. Mer än så vill jag inte berätta, men jag tror en cykel kommer att ha en viktig roll. Eller en spårvagn... Och ett plåster.
Regnet har dragit förbi och skrivrummet är tyst. Det är något med regn mot ett plåttak som får mig att söka efter barndom och det förflutna. Smaken av regn. Doften av regn mot sommarvarm asfalt. Regnvåta kläder som klibbar mot kroppen. En regnbåge över skogen på andra sidan åkerfälten. En friskhet i sommarvärmen. En fristad.
En fristad för själen.
onsdag 31 juli 2019
Juli har 31 dagar
I går skrev jag om Tvivlet på nästkommande manus. I dag kom nya tankar på nästnästa manus...
Tvära kast. Men det är ofta så för mig. Och tankarna på skrivandet finns hela tiden oavsett hur jag mår eller var jag befinner mig i skrivprocessen. Nästa manus handlar om Solveig och jag har skrivit ganska mycket om henne och om vår resa. Vi är nästan framme vid målet men både Solveig och jag vågar inte riktigt släppa taget och ge oss hän till resten av vår berättelse. Nästnästa manus handlar om Clara och idag när jag läste en roman på tåget så började tankarna på Clara vakna igen. Och det är nu det blir svårt för författaren i mig. Att strunta i Tvivlet och fortsätta med Solveig, eller ta mig an det påbörjade manuset med Clara som plötsligt framstår som briljant...
I kväll har jag läst högt ur November har trettioen dagar inför uppläsningen på fredag i Gamla stans bokhandel. Att läsa högt ur min egen roman är en märklig upplevelse; jag känner igen vartenda ord samtidigt som texten är mig totalt främmande. I och med att manuset blev tryckt till en bok hände något. Det är fortfarande mina ord men i en skepnad som jag inte riktigt känner igen.
I dag är det den 31 juli, men i morgon är det en annan dag.
Tvära kast. Men det är ofta så för mig. Och tankarna på skrivandet finns hela tiden oavsett hur jag mår eller var jag befinner mig i skrivprocessen. Nästa manus handlar om Solveig och jag har skrivit ganska mycket om henne och om vår resa. Vi är nästan framme vid målet men både Solveig och jag vågar inte riktigt släppa taget och ge oss hän till resten av vår berättelse. Nästnästa manus handlar om Clara och idag när jag läste en roman på tåget så började tankarna på Clara vakna igen. Och det är nu det blir svårt för författaren i mig. Att strunta i Tvivlet och fortsätta med Solveig, eller ta mig an det påbörjade manuset med Clara som plötsligt framstår som briljant...
I kväll har jag läst högt ur November har trettioen dagar inför uppläsningen på fredag i Gamla stans bokhandel. Att läsa högt ur min egen roman är en märklig upplevelse; jag känner igen vartenda ord samtidigt som texten är mig totalt främmande. I och med att manuset blev tryckt till en bok hände något. Det är fortfarande mina ord men i en skepnad som jag inte riktigt känner igen.
I dag är det den 31 juli, men i morgon är det en annan dag.
tisdag 30 juli 2019
Semesterjobb
På fredag har jag semester, för att kunna jobba...
Livet som debutant innebär inte (ännu) ekonomiskt oberoende. Många semesterdagar har i år gått till författarlivet och på fredag är det dags igen. I Gamla stans bokhandel i Stockholm ska jag delta i Stolt litterär salong tillsammans med 2 andra författare. Samtal, uppläsning och signering. Senaste veckan har jag läst deras böcker; en självbiografi av Fredrik Apollo Asplund och dikter av Yolanda Bohm.
Har också försökt läsa mitt pågående manus men kunde inte förmå mig att fortsätta. Jag har skrivit om Tvivlet förut, och just nu tycks jag inte undkomma det. Jag vet att självförtroendet kommer tillbaka och får helt enkelt ge mig till tåls. Min själ skriker efter orden och i väntan på mitt eget skrivande läser jag andras ord. Om ni inte läst "Fallers stora kärlek" av Thommie Bayer så kan jag varmt rekommendera den, dessutom utgiven på mitt förlag! Fick tipset av fantastiska Laholms bokhandel som jag besökte för några veckor sedan.
Nu väntar jag på regnet som skall dra in över Skåne i kväll. Sommarregn mot plåttak kan väcka den mest svårväckta skrivlust och jaga Tvivlet på flykten!
Livet som debutant innebär inte (ännu) ekonomiskt oberoende. Många semesterdagar har i år gått till författarlivet och på fredag är det dags igen. I Gamla stans bokhandel i Stockholm ska jag delta i Stolt litterär salong tillsammans med 2 andra författare. Samtal, uppläsning och signering. Senaste veckan har jag läst deras böcker; en självbiografi av Fredrik Apollo Asplund och dikter av Yolanda Bohm.
Har också försökt läsa mitt pågående manus men kunde inte förmå mig att fortsätta. Jag har skrivit om Tvivlet förut, och just nu tycks jag inte undkomma det. Jag vet att självförtroendet kommer tillbaka och får helt enkelt ge mig till tåls. Min själ skriker efter orden och i väntan på mitt eget skrivande läser jag andras ord. Om ni inte läst "Fallers stora kärlek" av Thommie Bayer så kan jag varmt rekommendera den, dessutom utgiven på mitt förlag! Fick tipset av fantastiska Laholms bokhandel som jag besökte för några veckor sedan.
Nu väntar jag på regnet som skall dra in över Skåne i kväll. Sommarregn mot plåttak kan väcka den mest svårväckta skrivlust och jaga Tvivlet på flykten!
måndag 1 juli 2019
Tårar
En blåsig och varm sommardag utanför skrivrummet. Juni har övergått till juli och halva året är till ända. Romanen jag började skriva för fyra år sedan har omvandlats från ett manuskript i A4-format till en vacker inbunden roman. Snart två månader har passerat sedan releasefesten och den allra första recensionen.
Härom veckan kom en ny recension på bloggen Boktugg. Den fick mig att gråta.
Härom dagen mötte jag en god vän som läst min roman. Den hade fått henne att gråta.
Recensionen kan du läsa här:
https://www.boktugg.se/2019/06/20/bokrecension-november-har-trettioen-dagar-av-magnus-cadier/
Och min roman kan du köpa i närmaste bokhandel eller låna på ditt bibliotek.
Om du också gråter kan jag däremot inte lova.
Härom veckan kom en ny recension på bloggen Boktugg. Den fick mig att gråta.
Härom dagen mötte jag en god vän som läst min roman. Den hade fått henne att gråta.
Recensionen kan du läsa här:
https://www.boktugg.se/2019/06/20/bokrecension-november-har-trettioen-dagar-av-magnus-cadier/
Och min roman kan du köpa i närmaste bokhandel eller låna på ditt bibliotek.
Om du också gråter kan jag däremot inte lova.
söndag 23 juni 2019
Sommarhälsning från skrivrummet
Nu är sannerligen sommaren här och jag har redan börjat varva ner efter en intensiv tid som debuterande författare. Även om jag ser många, långa sommardagar framför mig i ett lugnare tempo än annars så börjar samtidigt skrivlusten att vakna igen. Manuset med Solveig som vilat i nästan ett år skall läsas och sedan vet jag förhoppningsvis vad som skall göras.
Nybliven medlem i Författarcentrum har jag också hunnit med att bli. Du kan läsa min presentation här:
https://ff.forfattarcentrum.se/forfattare/4386/Magnus_Cadier
Skön sommar önskar jag och Daniel!
Nybliven medlem i Författarcentrum har jag också hunnit med att bli. Du kan läsa min presentation här:
https://ff.forfattarcentrum.se/forfattare/4386/Magnus_Cadier
Skön sommar önskar jag och Daniel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)