Så är året här då min debutroman utkommer. Ännu återstår några månader och en hel del arbete innan jag äntligen får hålla boken i mina händer. Men nu är det på gång.
I dagarna har jag börjat att gå igenom manuset utifrån mitt bokförlags kommentarer. Det är inte några större ändringar men en hel del att fundera på. Att se texten genom mina redaktörers ögon ger nya perspektiv och får mig att se på Daniel i ett nytt ljus. Så nu skriver han inte dagbok längre, det passar helt enkelt inte hans natur.
Än så länge är jag bara på sidan 19 och det återstår över 100 sidor till att gå igenom, men arbetet är roligt och jag insåg när jag satte mig ned med texten igen att det är just arbete. Mitt nya arbete som författare. Att det dessutom är det roligaste jag vet (och svåraste) gör ju inte det hela sämre.
Just nu går jag och väntar på att min förläggare ska skicka filen med fler kommentarer så jag kan fortsätta arbeta. Under tiden roar jag mig med att tänka på våren som snart kommer. Då har boken fått sin layout och vi har läst och ändrat de sista sakerna med texten. Omslaget är ju färdigt så sedan är det dags för tryckeriet innan boken börjar distribueras till de bibliotek som köpt in den och till de bokhandlare som tagit in den i sitt sortiment. Och redan nu kan du reservera boken på flera bibliotek som redan förhandsbeställt den, t.ex. Skurup, Ystad, Helsingborg, Halmstad, Arvika, Hjärup, Norrköping, Linköping och Lund. Och går du till ditt eget lokala bibliotek så kan du alltid fråga efter boken och önska att de beställer den till dig. Och i många bokhandlar kan du redan nu beställa boken så kan du bara hämta ut den i april när den släpps.
Nu ser jag att min förläggare skickat filen, dags att börja arbeta igen!
söndag 13 januari 2019
måndag 31 december 2018
December har också 31 dagar
Årets sista dag. Igen. Jag som skulle skrivit minst ett inlägg i veckan här på bloggen. Jag kom nästan ända fram, med dagens blir det 48 inlägg. Men så mycket har ju hänt under året!
I januari gick jag fortfarande och väntade på besked från några förlag, däribland Thorén & Lindskog. Några refuseringar trillade in i inkorgen, vintergäcken började blomma och jag skrev på mitt nya manus om Solveig. Jag bokade in mitt livs första skrivkurs och såg fram emot en helg i Stockholm med boende på Författarnas hus. Snön som kom i februari gjorde ont och ljuset verkade långt borta.
Så kom våren. Snön smälte bort och gruset knastrade åter under skosulorna. En dag i april, den 11 klockan 12.52, kom ett mail från Bokförlaget Thorén & Lindskog med ordet Yes! i ämnesraden. Och det helt ofattbara att mitt manus nu var antaget var en verklighet jag var tvungen att göra fattbar.
Sommaren var het och torr. Jag skrev på manuset om Solveig och någonstans där hösten började hade jag kommit till berättelsens slut. Bokmässan, nu som antagen blivande debutant. Mognade kvittenfrukt i trädgården. Planer på nytt manus.
Så kom ett nytt mail från förlaget. Dags för omslag. Dags för text till mitt debutantporträtt i Svensk bokhandels vårnummer. Fotografering. Vånda inför att skriva om mig själv till ett forum som långt fler än tusen yrkesverksamma bibliotekarier, bokhandlare och recensenter läser. Väntan.
Och så låg den där i brevlådan en dag, Vårens böcker från SvB. Overkligt. Äntligen. Min debutromans fina omslag med trappan där Daniel möter Nicholas. Trappan i mellanrummet mellan då och nu. Ett ISBN-nummer, 9789186905590, och ett utgivningsdatum - 20 april 2019.
Och för någon vecka sedan såg jag att boken har en förhandspost hos BTJ (Bibliotekstjänst) där nästan alla bibliotek köper sina böcker. Och några dagar senare sökte jag på skoj på mitt namn i Kungliga Bibliotekets katalog Libris och även där fanns November har trettioen dagar. För mig som jobbat som bibliotekarie i snart 20 år är det en svindlande upplevelse.
Och nu? Nu återstår inget annat än att stryka en skjorta, plocka fram min smoking och bege mig till årets nyårsmiddag i vänners sällskap. 2019 är här om några timmar och jag vet att både jag och Daniel är redo att möta våra blivande läsare.
Gott Nytt År!
I januari gick jag fortfarande och väntade på besked från några förlag, däribland Thorén & Lindskog. Några refuseringar trillade in i inkorgen, vintergäcken började blomma och jag skrev på mitt nya manus om Solveig. Jag bokade in mitt livs första skrivkurs och såg fram emot en helg i Stockholm med boende på Författarnas hus. Snön som kom i februari gjorde ont och ljuset verkade långt borta.
Så kom våren. Snön smälte bort och gruset knastrade åter under skosulorna. En dag i april, den 11 klockan 12.52, kom ett mail från Bokförlaget Thorén & Lindskog med ordet Yes! i ämnesraden. Och det helt ofattbara att mitt manus nu var antaget var en verklighet jag var tvungen att göra fattbar.
Sommaren var het och torr. Jag skrev på manuset om Solveig och någonstans där hösten började hade jag kommit till berättelsens slut. Bokmässan, nu som antagen blivande debutant. Mognade kvittenfrukt i trädgården. Planer på nytt manus.
Så kom ett nytt mail från förlaget. Dags för omslag. Dags för text till mitt debutantporträtt i Svensk bokhandels vårnummer. Fotografering. Vånda inför att skriva om mig själv till ett forum som långt fler än tusen yrkesverksamma bibliotekarier, bokhandlare och recensenter läser. Väntan.
Och så låg den där i brevlådan en dag, Vårens böcker från SvB. Overkligt. Äntligen. Min debutromans fina omslag med trappan där Daniel möter Nicholas. Trappan i mellanrummet mellan då och nu. Ett ISBN-nummer, 9789186905590, och ett utgivningsdatum - 20 april 2019.
Och för någon vecka sedan såg jag att boken har en förhandspost hos BTJ (Bibliotekstjänst) där nästan alla bibliotek köper sina böcker. Och några dagar senare sökte jag på skoj på mitt namn i Kungliga Bibliotekets katalog Libris och även där fanns November har trettioen dagar. För mig som jobbat som bibliotekarie i snart 20 år är det en svindlande upplevelse.
Och nu? Nu återstår inget annat än att stryka en skjorta, plocka fram min smoking och bege mig till årets nyårsmiddag i vänners sällskap. 2019 är här om några timmar och jag vet att både jag och Daniel är redo att möta våra blivande läsare.
Gott Nytt År!
söndag 9 december 2018
Adventstankar
I förrgår kom den så. "Vårens böcker" från SvB där mitt debutantporträtt finns med och mitt bokförlag Thorén och Lindskogs annons där min debutroman "November har trettioen dagar" samsas med Eva F Dahlgren och islänningen Einar Kárason, inget dåligt sällskap.
Idag är det den andra advent, min mormor har namnsdag och lutfisken borde varit blötlagd. Men jag går mest och funderar över Daniel och Nicholas; vad gör de idag? I romanen lämnar vi dem när november är slut och även om tiden på sätt och viss sätts ur spel i sista kapitlet så fortsätter dagarna att vecklas ut framför oss, romankaraktär eller bibliotekarie i Skurup spelar inte någon roll. Jag har bakat de sista pepparkakorna, tagit en tupplur på kökssoffan och då och då bläddrat fram mina sidor i "Vårens böcker" och längtat efter april när jag äntligen kommer att stå där med boken i mina händer. Men vad gör Daniel idag?
Egentligen vet jag det, det räcker med att blunda så ser jag honom framför mig i hans lilla lägenhet i staden han snart skall lämna. Jag ser föremål som inte längre betyder något för honom. Ser kläderna slängda över den obäddade sängen. Den halvöppna dörren in till badrummet där belysningen är tänd och sänder en strimma ljus ut över hallens mörka korkmatta. Daniel själv står framför köksfönstret och tittar ut över den lilla parkremsan mellan genomfartsleden och järnvägsspåren. Tittar ut i adventsskymningen och försöker se himlens stjärnor som ändå måste finnas där bortom stadens ljus och bakom molnskyarna.
Och visst finns de där, stjärnorna, det är bara Daniel som ska hitta dem först.
Idag är det den andra advent, min mormor har namnsdag och lutfisken borde varit blötlagd. Men jag går mest och funderar över Daniel och Nicholas; vad gör de idag? I romanen lämnar vi dem när november är slut och även om tiden på sätt och viss sätts ur spel i sista kapitlet så fortsätter dagarna att vecklas ut framför oss, romankaraktär eller bibliotekarie i Skurup spelar inte någon roll. Jag har bakat de sista pepparkakorna, tagit en tupplur på kökssoffan och då och då bläddrat fram mina sidor i "Vårens böcker" och längtat efter april när jag äntligen kommer att stå där med boken i mina händer. Men vad gör Daniel idag?
Egentligen vet jag det, det räcker med att blunda så ser jag honom framför mig i hans lilla lägenhet i staden han snart skall lämna. Jag ser föremål som inte längre betyder något för honom. Ser kläderna slängda över den obäddade sängen. Den halvöppna dörren in till badrummet där belysningen är tänd och sänder en strimma ljus ut över hallens mörka korkmatta. Daniel själv står framför köksfönstret och tittar ut över den lilla parkremsan mellan genomfartsleden och järnvägsspåren. Tittar ut i adventsskymningen och försöker se himlens stjärnor som ändå måste finnas där bortom stadens ljus och bakom molnskyarna.
Och visst finns de där, stjärnorna, det är bara Daniel som ska hitta dem först.
fredag 30 november 2018
På radions vågor
Jag har sedan den elfte april i år mer eller mindre räknat dagarna inför det datum då min debutroman släpps. Något exakt datum har jag inte ännu mer än att den kommer i april nästa år. Men mycket har ju hänt sedan manuset blev antaget och nu är det bara en vecka kvar tills Svensk Bokhandel utkommer med Vårens böcker där mitt debutantporträtt finns med och annonsen från mitt bokförlag Thorén och Lindskog, där det går att läsa lite om min roman.
Nu på måndag den tredje december åker jag upp till Kristianstad för att prata om mitt skrivande i SR P4 Kristianstad. I flera år har jag några gånger om året pratat om böcker i radion men nu är det dags att prata om mig själv och vägen från ett tomt ark till färdig roman. Jag kommer också att läsa ett stycke ur November har trettioen dagar, och jag hoppas att Daniel, romanens huvudperson, inte är för nervös inför sina åhörare och blivande läsare. Vi får stötta varandra!
Av förlaget har jag också fått höra att det snart är dags för mig att få tillbaka manuset efter deras första genomläsning. Sedan är det dags för mig att finputsa på texten innan den layoutas, läses igen, korrekturläses och slutligen går till tryck. Och sedan är det inte långt kvar till april.
Men nu ska jag sätta mig tillsammans med Daniel en stund och välja ut ett stycke som vi ska läsa upp i radion. Helst vill nog Daniel att jag väljer något där han inte är med så mycket själv men utan honom skulle det ju inte blivit någon berättelse från första början. Jag får försöka lugna och övertala honom att inte vara alltför nervös.
Och var kan man lyssna då? Jo här:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1197687?programid=3362
Programmet börjar 10.00 och vid 10.30 gör jag och Daniel entré.
Nu på måndag den tredje december åker jag upp till Kristianstad för att prata om mitt skrivande i SR P4 Kristianstad. I flera år har jag några gånger om året pratat om böcker i radion men nu är det dags att prata om mig själv och vägen från ett tomt ark till färdig roman. Jag kommer också att läsa ett stycke ur November har trettioen dagar, och jag hoppas att Daniel, romanens huvudperson, inte är för nervös inför sina åhörare och blivande läsare. Vi får stötta varandra!
Av förlaget har jag också fått höra att det snart är dags för mig att få tillbaka manuset efter deras första genomläsning. Sedan är det dags för mig att finputsa på texten innan den layoutas, läses igen, korrekturläses och slutligen går till tryck. Och sedan är det inte långt kvar till april.
Men nu ska jag sätta mig tillsammans med Daniel en stund och välja ut ett stycke som vi ska läsa upp i radion. Helst vill nog Daniel att jag väljer något där han inte är med så mycket själv men utan honom skulle det ju inte blivit någon berättelse från första början. Jag får försöka lugna och övertala honom att inte vara alltför nervös.
Och var kan man lyssna då? Jo här:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1197687?programid=3362
Programmet börjar 10.00 och vid 10.30 gör jag och Daniel entré.
tisdag 20 november 2018
Vägval
Mer än halva november har passerat och jag har knappt hunnit förstå att det är höst. Med ena handen i pepparkaksdegen och den andra om höstens sista ros vet jag inte längre vilken årstid jag befinner mig i. När det kalla regnet driver in mot fönstret och stearinljuset tycks darra till när mörkret knackar på vill jag bara blunda och minnas septembers ljuvlighet.
Och här i mörkret står jag också framför, eller snarare mitt i, ett vägskäl. Skall jag invänta manuset som förlaget nu läser eller ge mig hän åt nästa idé? Jag hade bestämt mig för att koncentrera mig på November har trettioen dagar, min debutroman i vardande, men jag saknar det dagliga skrivandet, saknar min hjärnas förmåga att tänka fram nya världar.
Samtidigt befinner jag mig i en mycket njutbar situation. Min debutroman utkommer i april, jag har ett till manus färdigt som jag tycker väldigt mycket om och nu går jag här och samlar mig inför nästa roman som jag vet kommer kräva mer av mig än jag kunnat ge tidigare. Och innan sista plåten med pepparkakor är uttagen ur ugnen så kanske jag sitter med första omarbetningen av manuset som förlaget har läst.
Jag tror jag vet vilken väg jag skall välja...
Och här i mörkret står jag också framför, eller snarare mitt i, ett vägskäl. Skall jag invänta manuset som förlaget nu läser eller ge mig hän åt nästa idé? Jag hade bestämt mig för att koncentrera mig på November har trettioen dagar, min debutroman i vardande, men jag saknar det dagliga skrivandet, saknar min hjärnas förmåga att tänka fram nya världar.
Samtidigt befinner jag mig i en mycket njutbar situation. Min debutroman utkommer i april, jag har ett till manus färdigt som jag tycker väldigt mycket om och nu går jag här och samlar mig inför nästa roman som jag vet kommer kräva mer av mig än jag kunnat ge tidigare. Och innan sista plåten med pepparkakor är uttagen ur ugnen så kanske jag sitter med första omarbetningen av manuset som förlaget har läst.
Jag tror jag vet vilken väg jag skall välja...
fredag 2 november 2018
November igen
Igår var det den första november och det är också datumet då min debutroman November har trettioen dagar tar sin början. En roman som utspelas under en månad i Stockholm när Daniel lånar en väns lägenhet för att finna sig själv.
Jag tror november är en bra månad för att söka svar och finna mening.
Nästa år när november står för dörren igen, har min roman stått på bokhandelshyllor och bibliotek i ett halvår och Daniel har lärt känna många nya vänner. Nu när november är här igen så känns det magiskt att mitt bokförlag Thorén och Lindskog börjar arbetet med mitt manus. Jag har sett utkastet till omslaget och både jag och Daniel tycker om det. Kanske är det rentav Daniel som tagit fotot. Snart får jag äntligen börja arbeta med texten igen, i den månad som omsluter Daniel och Nicholas med skymningsmörka trottoarer, solkalla uteserveringar, kaffe och kardemummakaka och alldeles för många minnen.
November har trettioen dagar.
November är här igen.
November.
Jag tror november är en bra månad för att söka svar och finna mening.
Nästa år när november står för dörren igen, har min roman stått på bokhandelshyllor och bibliotek i ett halvår och Daniel har lärt känna många nya vänner. Nu när november är här igen så känns det magiskt att mitt bokförlag Thorén och Lindskog börjar arbetet med mitt manus. Jag har sett utkastet till omslaget och både jag och Daniel tycker om det. Kanske är det rentav Daniel som tagit fotot. Snart får jag äntligen börja arbeta med texten igen, i den månad som omsluter Daniel och Nicholas med skymningsmörka trottoarer, solkalla uteserveringar, kaffe och kardemummakaka och alldeles för många minnen.
November har trettioen dagar.
November är här igen.
November.
söndag 21 oktober 2018
Debutantporträtt till SvB
Ja, då var det min tur att skriva texten till mitt debutantporträtt i SvB, Svensk Bokhandel, en tidskrift där årets nya böcker presenteras i vår-, sommar- och höstnumren med tillhörande presentationer av alla som debuterar. I morgon är deadline för inlämnande av texten och jag har skrivit två versioner och bestämt mig för den andra och mer personliga varianten. I morgon kommer också en god vän och fotograf, Lina Karna Kippel, för att ta ett författarporträtt till SvB plus några bilder till att använda som pressbilder.
Att debutera. Att skriva om mig själv. Att ikläda mig en ny identitet som Författare. Att bli betraktad och bedömd. Att bli läst.
Så många stora känslor som ska rymmas i min lilla själ.
Vårnumret utkommer den 7 december och då kommer mitt debutantporträtt att finnas där över en hel A4, och oavsett vad jag själv tycker om texten jag skrev idag så står den där för alla att läsa. Och jag intalar mig att det här är en övning i att släppa ifrån mig text som sedan lever sitt eget liv. Det gör det inte mindre skrämmande.
Än finns några timmar kvar innan det är alldeles försent att ångra mig och jag funderar över om jag ska ändra något i texten, fastän jag innerst inne vet att jag redan släppt den.
Kanske ger natten, sömnen och drömmarna svar.
Att debutera. Att skriva om mig själv. Att ikläda mig en ny identitet som Författare. Att bli betraktad och bedömd. Att bli läst.
Så många stora känslor som ska rymmas i min lilla själ.
Vårnumret utkommer den 7 december och då kommer mitt debutantporträtt att finnas där över en hel A4, och oavsett vad jag själv tycker om texten jag skrev idag så står den där för alla att läsa. Och jag intalar mig att det här är en övning i att släppa ifrån mig text som sedan lever sitt eget liv. Det gör det inte mindre skrämmande.
Än finns några timmar kvar innan det är alldeles försent att ångra mig och jag funderar över om jag ska ändra något i texten, fastän jag innerst inne vet att jag redan släppt den.
Kanske ger natten, sömnen och drömmarna svar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)