Ett kapitel i natten

Kanske var det Daniel som väckte mig i natt. Klockan 02.30 klev jag upp efter att ha försökt somna om. Det var lite glöd kvar i köksspisen och snart satt jag med en kanna te i kökssoffan med en av katterna i knät. Drack kopp på kopp med Earl Grey och lät tankarna vandra i sin helt egen takt och gå sina egna vägar.

Adventsstjärnans röda papp gav rummet en sällsam glöd tillsammans med brasan i spisen och två tända stearinljus. En ensam bil passerade på landsvägen och en stund senare kom saltbilen med sina gula snurrande ljus på taket. Jag reste på mig och tittade ut i trädgården där en tunn vit hinna av frost låg över körsbärsträden, växthuset och gräsmattan. Termometern visade 5 minusgrader.

Tankarna drogs till manuset och den kyliga promenad som Daniel just tar. Han vandrar genom Gamla stan och söker någonting - ensamhet eller sällskap? Och hur ska promenaden sluta?

Jag gick upp till skrivrummet för att ta reda på hur det skulle gå. Lät Daniel fortsätta sin promenad tills han kommit fram, eller kanske kommit tillbaka? För när promenaden är slut står han på trottoaren nedanför Nicholas fönster och betraktar siluetten av den unga mannen i det upplysta fönstret.

Kapitlet är nu mer eller mindre klart, nr 12 som jag haft lite problem med. Och när jag läste nästa kapitel där Daniel inte kan sova och går upp mitt i natten kändes det som om jag var där med honom. Jag tittade på klockan, 04.51. Läste en gång till i manuset:

Klockan 04:51
Han somnade i soffan. Teet kallnade i kannan och krukväxten på fönsterbrädan lät ett blad med bruntorra kanter falla till golvet.

!!!

Men jag ska inte somna i soffan. Jag ska brygga en kanna te till och fundera över kapitel 14. Och nu är jag alldeles strax halvvägs med manuset.