Så har jag då äntligen kommit igång!
Efter flera veckor av funderande, läsande, grubblande, drömmande, ifrågasättande och tvivlande sitter jag så med manuset jag inte skrivit ett ord i sedan mars. Med lektörsomdömet från Författarcentrum bredvid manuset.
Och hur skulle jag börja? Hur började jag till slut?
Det allra första jag gjorde var att sätta ett gem kring varje kapitel så jag lätt kan flytta om i högen med papper utan att tappa bort mig. Sedan läste jag lektörens ord igen och sedan mitt första kapitel. Och då såg jag också vad som behövde göras.
Rent konkret betyder det i mitt fall att jag ska låta min huvudperson få ta lite mera plats i romanens början. Inte låta honom träffa en viss person alltför tidigt. Låta honom få lite tid själv. Och det har jag gjort nu i två kapitel. Skalat bort personen som ändå kommer att dyka upp senare. Utvecklat och fördjupat Daniel, för så heter min huvudperson, och hans känslor inför den utmaning han står inför.
Jag låter Daniel få vila lite innan han sätts på prov. Ett prov han inte vet om ännu. Daniel tror att han har trettio dagar av lugn och ro framför sig. Det har han inte. Och kommer inte att få i den nya versionen heller, men han behöver lite utrymme för att senare inse hur trångt livet är.
Hur skavande livet är.
Så jag plockar bort dialoger och scener där Daniel inte är ensam. Jo, han har fortfarande fått möta personen som senare ställer hans liv på ända, men den personen har snabbt stigit bakåt in i skuggorna igen och lämnat Daniel ensam med sitt eget mörker.
Så nu ska jag börja på kapitel 3 och det består nästan enbart av dialog. Kan jag flytta fram det kapitlet, göra om eller ska jag skriva ett helt nytt?
Jag tror jag får fråga Daniel helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar