Nicholas namnsdag

6 december har en av karaktärerna i min berättelse sin namnsdag.

Nicholas

Namnet fick han ganska tidigt av mig. Fast hans föräldrar döpte honom till något helt annat, ett namn han inte vill kännas vid.

Så en kväll när Nicholas, fortfarande med sitt dopnamn, besökte en judisk kyrkogård hamnade han framför en grav. Inristat på stenen stod namnet Nicholas och ett årtal från början av förra seklet.

Och där framför gravstenen föddes Nicholas i min berättelse.

Han har mörkt hår, är yngre än han själv vill medge och lämnar inte Daniel någon ro.

Nu måste jag plocka bort lite av Nicholas i början av mitt manus. Jag ska börja på kapitel 4 och behöver fortfarande ge mer utrymme till Daniel innan Nicholas släpps in. Han har knackat på i Daniels liv, det har han gjort, men än så länge har inte Daniel upptäckt hur mycket Nicholas kommer att ställa till.

Jag tycker om Nicholas. Och det gör mig ont att han ofta behöver gråta, att han behöver värja sig och låta sig besegras. Men jag vet också att Nicholas en dag inte längre behöver kännas vid sitt gamla namn. En dag finns bara Nicholas kvar.

Och idag är det hans namnsdag!