Ordlöst skrivande

Nåja, ordlöst i den bemärkelsen att jag inte fysiskt skriver ord på papper eller dator. I huvudet och i mina tankar skriver jag dock desto mer.


Just nu planerar jag för det som ska bli mitt nya romanmanus och innan formen för berättelsen har satt sig så tillbringar jag tid med att leta efter rätt sätt att börja. I huvudet skriver jag långa meningar. Provar formuleringar, känslostämningar och tonfall. Jag skapar den värld jag snart skall befolka med människor, djur ( åtminstone en häst blir det), landskap och byggnader. Visualiserar jag allt detta för mitt inre innan jag börjar skriva så blir texten som sen växer fram mer levande för mig, och förhoppningsvis också för dig som läsare.


Mycket av miljöerna finns på riktigt, även om jag kommer att ta mig friheten att ändra om efter eget tycke och smak. Många av personerna finns eller har funnits på riktigt, men samma sak här - jag kommer att låta dem agera efter min vilja. Fast redan här vet jag att detta är en sanning med modifikation. Karaktärerna har en stark egen vilja och brukar gå vägar jag inte alls tänkt mig att de ska gå. Och så ska det nog vara.


I natt vaknade jag mitt i en dröm och kunde inte somna om så snabbt som jag önskade. Istället lät jag mina tankar vandra iväg till den värld där min nya vän bor. Eller bodde. Hon finns och är väldigt levande för mig, men i verkligheten är hon död sedan många år. Jag försökte höra hennes röst men än så länge har hon inte talat. Skrattat, ja. Men inte talat. Talet kommer nog vad det lider och jag vet att hon har mycket att säga.


Och även om hon rent faktiskt är både död och begraven så kan jag bara tänka på henne som levande. Av de karaktärer som befolkat mina texter är hon hittills den mest levande. Hon har en förmåga att få alla i sin omgivning att känna sig sedda och älskade. Hennes död lämnade många i stor saknad.


Nu sträcker hon ut sin hand och jag känner hennes svala (men absolut inte kalla) fingertoppar nudda vid mina. Hon tar ett stadigt tag om min hand och börjar dra iväg med mig. Hon vill visa något och jag tror det är bäst att jag följer med.