Ett ögonblick av delade världar

Tre par ögon på en stig i Sandskogen utanför Ystad. Två par tillhörande ett hjortpar. Mina ögon som såg in i deras. Mörka, outgrundliga och så vackra. Vi möttes i motionsspåret och vi blev alla tre förvånade över det oväntade sällskapet. Sekunderna gick. Vi stod alldeles stilla alla tre. Tre par ögon som såg på varandra. Tre medvetanden. Tre själar och tre synsätt på världen. Och jag upplevde en stund av fullkomlig närvaro. Vår gemensamma närvaro där i eftermiddagssolens varma regndoftande skog.

Så var stunden förbi. Tiden tog ett kliv framåt och så även hjortarna. Med några långsamma steg försvann de in i grönskan och endast ett svagt prasslande av löv mot varm päls återstod. Jag stod still ytterligare några sekunder innan jag började springa igen. När jag såg in genom de täta snåren av ek och rönn såg jag ytterligare ett par ögon. Ett kid med ljusbrun päls och lika mörka ögon som de två vuxna hjortarna betraktade mig från dunklet under trädkronorna.

Stigen svängde och jag sprang längs med järnvägsspåret och vidare bort mot den gamla skjutbanan. Och de mörka ögonen stannade kvar hos mig. Vi hade delat varandras världar en kort stund. För några ögonblick korsades inte bara vår väg bokstavligt utan också våra medvetanden hade existerat parallellt med varandras där i eftermiddagen.

Parallella skeenden, människor som egentligen inte skulle ha mötts, händelser formade utav ödet eller slumpen. I mitt andra manus jag skrivit reser en man med nattåget mellan Göteborg och Umeå. Utanför tåget pågår vardagen, den svenska natten och mörkrets varelser kryper inpå tåget som färdas framåt, oförmöget att lämna sitt spår.

Fjättrat utanför rörelsens kraft.

En kvinna tar äntligen livet av sin plågoande, en hare fryser i vinternatten och upplever en kort stunds värme innan rävens käftar krossar hennes nacke, en mamma kliver upp i mörkret innan familjen vaknar och gråter i bilen på väg till busshållplatsen. Parallella världar korsas några ögonblick utan att märka varandras närvaro.

Vi finns här under en tid som kallas ett liv. Samtidigt existerar så mycket mer än det vi råkar se och uppleva just nu, just här i det som är nuet.

Och jag hoppas på fler oväntade möten.