Under min tur i spåret i eftermiddags tänkte jag som så ofta på ord. Många gånger har de funderingar, problem och utmaningar jag stått inför i mitt skrivande löst sig under just en löprunda. Om detta skriver flera författare, bl.a. Joyce Carol Oates. Och det är något med att just springa som löser hjärnans blockeringar och öppnar upp för andra sätt att tänka. Jag minns fortfarande hur jag precis i svängen strax innan 2 km kom på slutmeningen till mitt första manus.
Och rundan i spåret är också lik en historias uppbyggnad med en lockande inledning, stunder av tvivel, peripetin när allt vänder och slutligen katarsis när jag svettig kommer i mål efter 10 km. Det är som om mina tankar under löprundan följer det här mönstret.
Så vad tänkte jag på idag när jag sprang?
Första kilometern tänkte jag mycket på ett telefonsamtal jag fick i morse av en vän som önskade lycka till med bloggen och mitt skrivande. Tack Björn! Funderingar på kommande inlägg fram till 3 km. Tankar på en dikt jag snart kommer att skriva (ibland ligger de och skvalpar runt i huvudet ganska länge innan de kommer ut, ibland kastar de sig ut ur blyertspennan innan jag knappt hunnit tänka färdigt, men mer om poesi en annan gång) och sedan var halva turen klar. Sista 5 km tänkte jag på dofter och hur det är att beskriva dem i ord. Går det?
Och jag tänkte att dofter mycket är förknippade med minnen. Ta doften av gulmåra t.ex. För mig doftar den sommar och jag tänker på min mamma som alltid brukar säga just det, att gulmåra luktar sommar. Men HUR doftar den egentligen? Honung? Smultron? Dammig grusväg som leder ut till åkerfälten? Solvarm granskog som kantar grusvägen? Blåbärsris, doftar gulmåra kanske som blåbärsris? Ljumma sommarkvällar doftar väl ändå som gulmåra, eller?
Ja hur beskriver man en doft i ord? Kanske räcker det med att skriva ner ordet som beskriver föremålet som doftar? Rölleka. Dillkronor. Morotsblast. Regnvåt asfalt. Kaffe på termos. Nykokt jordgubbsmarmelad. Pälsen på en kattunges mage.
Marcel Proust beskrev sina madeleinekakor doppade i lindblomste som fick honom att minnas sin barndom och jag tror att vi alla har lika nära till våra minnen om vi tar vägen genom dofter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar