Namnsdag nummer 2: Magnus

Jag är faktiskt döpt efter en litterär karaktär. Inte världslitteraturens största kanske men efter böcker min mamma såg när hon väntade mig.

Hans Petersson skrev under 1960-70-talet några böcker om Magnus. Min mamma tyckte om namnet och Magnus blev mitt tilltalsnamn.

Jag har alltid tyckt om mitt namn. Har alltid känt mig som just en Magnus och skulle aldrig kunna tänka mig att byta. Jag ÄR Magnus, med allt vad det nu råkar innebära.

När jag växte upp fick vi olika vitaminer, både i pillerform och som droppar. Kanske får dagens barn desamma? Pillren var röda och gula och smakade märkligt sött och jag och min bror fick var sitt efter kvällsmaten om jag minns rätt. Och så fanns det andra piller som också smakade sött och med en pulvrig hallonarom. Dem fick jag när jag hade feber eller ont någonstans. Och det var ju så praktiskt eftersom alla hade sina egna piller; mamma åt Mammasyl och pappa Pappasyl och jag åt, just precis - Magnusyl. Det var ett hårt slag att inse att jag hade fel och att de inte var ämnade enkom för mig.

Namn är betydelsefullt och när jag skriver är något av det svåraste att sätta namn på mina karaktärer. Ibland blir det inte riktigt rätt och först när manuset är färdigt inser jag att huvudpersonen inte alls heter Mattias utan Gabriel. Alla namn betyder något och inger en viss känsla och även om namn påverkar oss olika utifrån egna minnen så måste namnen i de historier jag skriver stämma till hundra procent för mig själv. Annars kan jag inte själv tro på karaktärerna och hur ska då någon annan kunna göra det?

Något jag tycker om att göra är att långsamt strosa över en gammal kyrkogård och läsa på gravstenarna. Namn kombinerade med yrken, årtal och titlar bildar egna historier. Korta fakta att spinna en lång historia kring. Bortglömda yrken (vet ni t.ex. vad en ackuschörska gjorde?) och namn som för länge sedan mist sin populäritet; Borghild, Gustava, Paridon. Mannen alltid överst med sin titel, kvinnan under med tillmälet "hans maka" eller kanske "hans älskade hustru". Ogifta (antar jag) vuxna barn i samma grav som sina föräldrar. Ibland bara en liten sten med ett förnamn utan årtal.

Så många namn och bakom vart och ett döljer sig ett helt livsöde. Varje människa bär på minnen, upplevelser och intryck starka nog att fylla en bok eller fler.

Vad skulle din bok handla om?

P.S.
En ackuschörska var en barnmorska.